Florentin Tzvetkov har vuxit upp med cirkusen och trots att det ibland är svårt att le, skulle han aldrig byta ut clown yrket. Foto: Emilia Nyberg

Clownmasken döljer hemligheter

De stannar sällan länge på samma ställe. De lever ett liv som förskönats och romantiserats i skönlitterära äventyrsverk. Vissa vuxna upplever deras leenden som onaturliga och rentav skrämmande. Bakom masken finns en människa som sällan blir avslöjad.

Intill Kyrkfjärdens skola i Ingå har Cirkus Florentinos familjer slagit upp cirkustältet. Solen gassar och cirkusområdet känns som en avskild och egen värld.

Stämningen är enastående och utgörs av en blandning av nutid och det förflutna. En unge på tolv år cyklar en enhjuling, en flicka tränar inför kvällens akrobatiska föreställning och pudeln rakas.

En mörk och skäggig man kommer ut ur tältet. Jag frågar honom om en intervju, han svarar att han inte talar finska. Bakom hörnet hittar vi Florentin Tzvetkov, clown och numera direktör för Cirkus Florentino. Intill honom står hustrun Sanna Tzvetkov som har hand om de svenska delarna av cirkusdirektörens uppgifter.

Yrket är en livsstil

Florentin har vuxit upp med cirkusen. Han är ursprungligen från Bulgarien, liksom en stor del av de andra på Cirkus Florentino. Hans far är musiker och spelar numera dragspel i husbandet. Turnén är sju månader lång och består av tre hela familjer och övrig personal.

– Cirkus handlar om en livsstil. Vi arbetar här tillsammans och jobbet är tungt. Varje kväll skall man bygga upp och riva ner och det känns som om tiden aldrig skulle räcka till. Men detta yrkesval är det enda rätta för mig. Redan i skolan kunde jag få människor att skratta och jag älskar att vara clown, säger Florentin.

Fartygsclown

Florentin har bland annat varit cirkusclown på kryssningsfartyg och hållit kurser i musik, dans och clownkonst. Han säger att känslan en clown får av att se ett hav av leenden och skratt, följt av applåder har hållit honom kvar i branschen.

– Min första föreställning var en duett på en bulgarisk cirkus. Innan ridån gick upp var jag nervös. Men folk skrattade och var nöjda.

Efter föreställningen hade två barn ritat en teckning av Florentin och hans clownkollega där det stod: Tack så mycket för föreställningen. Vi hoppas att du alltid kommer att vara lika glad och lycklig som du var på scenen.

– Då visste jag att jag kommer att fortsätta med detta för evigt, det är mitt bästa minne som clown, säger Florentin.

Mörk sida

Men clownyrket har sin mörka sida. Under föreställningen bör mannen bakom masken försvinna och neutraliseras. Innan Florentin hade grundat sin egen cirkus turnerade han flitigt med andra cirkusartister.

En kväll hade han en duett på ett kryssningsfartyg. Samspelet med den andra clownen fungerade och föreställnigen löpte bra. Under pausen fick han ett telefonbud om att hans farmor hade avlidit.

– Efter samtalet hade jag ingen lust att gå upp på scen. Vi var mitt i turnén och kaptenen sade till mig att jag skulle få ett par dagar ledigt. Hans erbjudande skulle inte ens ha räckt till för att åka till Bulgarien på begravning så jag fortsatte showen med clownmasken på, säger Florentin.

Många som studerat skådepelarkonst eller hållit på med teater klarar inte av clownyrket. Rädslan för att ingen skall skratta är stor. Andra igen är helt enkelt inte gjorda för yrket.