Att hyra en liten tomtbit och öppna staketet genom att göra en port känns som en lyckad idé för Ami Johansson (sittande) då turisterna tittar in titt som tätt. Foto: Johan Kvarnström

Drömmen är små bodar i lång rad

– Vi får bygga vår egen Kungsgata här. Drömmen vore en hel rad med stugor upp till torget, säger Ami Johansson vid Marinbodens nysatsning på Gustav Wasas gata.

Med tanke på hur hårt det satt åt att få tillstånd bara för denna lilla bod tror hon ändå att det krävs en rejäl kamp med staden och Museiverket för att visionen skall kunna förverkligas.

Trots att boden är flyttbar var det knepigt att beviljas lov. Därför har man ännu inte hunnit måla den, och då det väl är dags blir den inte marinblå utan röd, enligt Museiverkets krav.

Affärsmässigt kan noteras att kommersen rullar på som vanligt under turistsäsongen som har tagit fart ordentligt efter midsommar. Då Marinbodens egentliga affär ligger lite på sidan om fungerar ”Minimarinboden” bra som reklampelare.

I fjol hade man en liten butik i en lägenhet på andra sidan gatan. Även den hade sin charm, men Johansson ser större potential i denna sommarsatsning och önskar att den kan bli långlivad.

– Vi hoppas vi får vara här många år och sälja nu. Det finns gott om båtturister som alla går förbi just här.

Idén med en rundtur

Ett par som precis tittat in i Marinbodens stuga är Monika och Tage Sunngren. De kommer från Vasa och är ute på en ordentlig rundtur i Svenskfinland under semestern: från Vasa till Borgå, till Fiskars och nu till Ekenäs innan det bär av hemåt mot Österbotten igen.

De uppskattar småskaligheten och det unika.

– I en sådan här stad vill man ha det småskaligt. Det lockar inte om det är lika överallt. Går man in i en liten butik får man dessutom oftast trevlig betjäning, säger Monika.

– De stora kedjorna och deras köpcentrum är ju de samma i alla städer. Går du in i ett sådant vet du ju inte ens i vilken stad du är, säger Tage.

Inget slit-och-släng

Ett typexempel på en unik affär hittas på Kungsgatan och heter Kompaniet.

– Min linje är att ha välgjorda, vackra saker som inte finns överallt. Och de ska vara producerade etiskt korrekt och hållbara, säger innehavaren Ann-Sofi Nordman.

Flaggskeppet är norska märket Oleana som valde att göra tvärtemot trenden inom klädbranschen då andra flyttade produktionen till låglöneländer.

Priserna är förstås därefter, men kvalitet och design är en liten klädaffärs enda chans att hävda sig i konkurrensen.

Just det – alltid mer eller mindre – exklusiva inslaget har genererat god respons.

– ”Tänk att det finns något sådant här i Ekenäs, du borde vara i Helsingfors” brukar många turister utbrista, berättar Nordman som nu är andra sommaren i samma lokal.

– Jag bygger upp det hela sakta, men säkert. Vissa besökare från förra sommaren har kommit tillbaka och varit glada att jag finns kvar här. Djungeltrumman är bästa reklamen.

I hennes affär finns även bland annat franska väskor gjorda av överskottsläder och Korbo-korgar som är funktionella designföremål med otrolig livslängd. Dessutom producerar hon egna hantverksprodukter, vilket kommer väl till pass då högsäsongen är över och det finns en del extra tid.

Passar marknads- föringen

Raseborgs t.f. ledande turistsekreterare Barbara Rehnström säger att de små affärerna är viktiga för turismen.

– De har betydelse eftersom vi marknadsför det småskaliga. Många från större städer tycker om att gå och titta i mindre affärer. Det finns ett stort utbud på nära avstånd och personlig service. Turisterna gillar det.