Sten Öhman ser flera användningsområden för Koverhar. Foto: VN-arkiv

Visioner för Koverhar finns

Potentialen hos både fabriksområdet och de tillhörande markområdena i Koverhar är stor. Det anser Sten Öhman, egen företagare inom markplanering.

Oberoende av om Koverhar får en ny ägare eller om verksamheten upphör på området ser Sten Öhman, markplanerare och före detta teknisk direktör i Hangö, flera möjligheter för området i Koverhar. Öhman delar in Koverhars markegendom i tre helheter; själva fabriken, hamnen och markområdena utanför själva fabriksområdet.

FN-steel äger förutom fabriksområdet mycket mark utanför fabriksområdet i Koverhar. Enligt uppgifter från Lantmäteriverket handlar det om nitton fastigheter som sammanlagt utgör drygt 200 hektar.

– Marken i sig, med eller utan fabriken, har självklart ett värde, säger Sten Öhman.

Expansionsmöjligheter för hamnen

Som före detta teknisk direktör för Hangö stad ser Sten Öhman ett kommunalt intresse för området som realistiskt.

– Ett kommunalt engagemang för att ta över hamnen borde finnas. Det logistiska läget med järnvägen och framkomligheten till hamnen är perfekt.

En hamn i Koverhar skulle enligt Öhman fungera som ett komplement till Västra hamnen i Hangö. Dessutom skulle det eviga problemet med utvidgningen av hamnen kunna lösas. Färdiga kajer och lagringsplaner finns i Koverhar.

– Frågan är bara vad staden klarar av på egen hand.

Även om någon köper stålverket tror Öhman att nya ägare kan vara intresserade av att köpa hamntjänsterna av kommunen. Att sälja allt till samma kund kan vara svårt.

– Substansverksamheten är viktigast för företagen i dagens läge. Resten köps gärna i form av tjänster.

Framtida industriområden?

Öhman ser också möjligheten att Hangö stad köper den omgivande marken för att i framtiden erbjuda industritomter på avstånd från stadskärnan.

– Stadens ledning borde nu aktivt utreda och arbeta för dessa möjligheter, anser Öhman

Öhman tror inte på några större saneringsbehov av området för en fortsatt verksamhet. Om själva fabriksbyggnaderna inte säljs till någon eller rivs av konkursboet ser han däremot ett problem.

– Om det inte finns någon betalare för rivning och eventuell sanering så befinner vi oss i en tråkig situation. Då faller uppgiften i slutändan på samhället och kommunen, tror Öhman