Vacker naturstig med håriga kor

Efter att jag först svängt fel och valt avtaget till Skogby i stället för Lappvik, hittar jag sist och slutligen till Tvärminnevägen som logiskt nog tar mig till självaste Tvärminne. Då jag äntligen når den väg som enligt kartan ska leda mig till platsen där pilen slagit ner möts jag av en ovälkommen illgul skylt: Stop! Militärområde. Tillträde utan tillstånd förbjudet.

Naturskön pärla mitt bland skjutbanor

Fylld med tidigare förträngd Syndalsångest, som skylten väckt inom mig, kör jag planlöst vidare längs med Tvärminnevägen. Tursamt nog ser jag en parkeringsskylt några hundra meter senare och svänger in bredvid två andra bilar. Finns det bilar, finns det människor, resonerar jag.

Platsen jag stannat på visar sig vara början på Högholmens naturstig. En kilometerlång vandringsrutt som först tar en genom en stillsam tallskog på en smal stig, för att sedan bjuda på en otroligt vacker havsutsikt på toppen av ett berg på Högholmens naturskyddsområde.

Mitt inne i tallskogen stöter jag på två glada Hangöbor. Alexandra Helander och hennes mamma Birgitta Helander håller just på att avsluta sitt varv runt naturstigen. De är båda överens om hur fin och fridfull den är.

– Det är så vackert och tyst här, och så kan man få se några djur om man har tur, säger Alexandra och förklarar att hon ville komma hit med sin mamma som aldrig besökt stället förut.

Duons sommarplaner ser ganska så annorlunda ut. För Birgitta blir det en lugn och ledig sommar, medan Alexandra skall resa till andra sidan av Atlanten.

– Jag blev nyligen pensionär, så jag tänkte cykla och pyssla i trädgården, och så blir det en liten remont hemma, säger Birgitta.

– Jag far till Portland i USA för att se mig omkring lite, säger Alexandra.

På jakt efter håriga kossor

Innan jag och Hangötöserna skiljs åt, och de båda försäkrat mig om att mina chanser att träffa några andra människor på stigen är ytterst små, lägger jag ner min karta på marken och ber Alexandra kasta den röda pilen. Den landar på Dal i Ekenäs.

Innan de går sin väg berättar Alexandra en spännande grej som jag bara måste undersöka.

– De finns några håriga kor i en inhägnad bredvid stigen. Vi såg bara en liten skymt av dem då de låg och tog sig en tupplur i skogsbrynet.

Jag bestämmer mig för att ta en närmare titt på djuren, men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Korna som ligger och latar sig under ett träd några hundra meter bakom stängslet ser man endast konturerna av. De reagerar inte heller på mina rop och muu-läten, så jag bestämmer mig för att ta en avstickare från stigen och följer staketet rakt in i skogen.

Fem minuter senare står jag öga mot öga med en stor och hårig ko, som står och betar i all sköns ro, några meter från stängslet.

Efter en sväng via utsiktsplatsen på Högholmsberget känner jag mig nöjd. Kor och natur – den perfekta kombinationen på en solig sommardag.