Ekenäs pensionärer gjorde ruskaresa till Lappland

Den första måndagen i september åkte glada pensionärer norrut med Ralf Wikström som chaufför och Catharina Hindrén som reseledare.

Tisdag morgon nådde resenärerna Rovaniemi, där det blev paus vid polcirkeln och julgubben. Saariselkä skulle bli vårt hem under tre nätter.

Onsdagen var den dag vi såg mycket fram emot då vi skulle få se Ishavet. I Sevettijärvi besöker vi gravgården, oerhört vacker med sin vita lav som helt täcker gravarna, lite lingonris växer igenom, en liten fågel pryder korsen - ”själsfågel” kallar samerna den.
Vi stannade vid Skoltefossen för att fotografera. Naturen är ganska karg, här växer inga barrträd endast rönn, asp, fjällbjörk och vide. Färden gick mot Bugöynes, den platsen kommer vi alla att minnas för här såg vi en fin regnbåge mot det turkosa vattnet. Här fångas jättekrabba som vi får på smörgåsarna till kaffet.
Finnarna har byggt upp trakten, de kom med kreatur vandrande över fjällen och slog sig ner här där de kunde fiska och fånga krabbor i Varangerfjorden. Vid klart väder ser man över till Vadsö. Vid Lassiegården finns statyn ”Barents Blue”. I Grabbavik finns fiskodlingar och i Varangerbotn fanns redan på 1200-talet befolkning.
I Nesseby bodde Isak Saaba, som var den första samen som valdes in i Stortinget, hans gård finns här och är nu museum. I de här trakterna är fjällbjörken död, det är en mask som äter bladen. Det ser riktigt kusligt ut, dessutom är det illa för renarna då björkens blad är en viktig föda.
Vi kom till Tana bro, Skipagurra och körde längs Tanaälv som är en laxälv. I de här trakterna odlar man kryddörter, de får en mycket fin arom tack vare ljuset. I Polmarksjön  finns flundra. Polmarkälven har varit en fjord. Gränsen mellan Norge och Finland går här.Nuorgam har EU:s nordligaste Alko, här finns även ett nästan tretusen kvadratkilometer stort väglöst ödemarksområde, låga fjäll på 200-300m, fjällbjörk, sjöar, åar och älvar. Urho Kekkonen rörde sig i de här trakterna och tack vare honom fick de 1962-63 rengärden. Bron över Tanaälv är även gräns mellan Norge och Finland och tullen finns här.
I Luossajokka hotell i Utsjoki åt vi en god laxsoppa. Vid kyrkan ligger prästgården, ritad av C-L Engel. Här finns även 14 av 20 kyrkstugor bevarade, i dem kunde folk som kom längre ifrån övernatta.
Torsdag morgon startade färden mot Enare och samemuseet som visar samernas liv, vi såg en vacker film om naturen och norrskenet där uppe. Resan går vidare mot Karigasniemi, vi passerar tullstationen mot Norge. Vi stannade till i Muotkan Ruoktu hos Hans 83 år, han hade stekt plättar åt oss och kokat gott kaffe. Då vi skulle åka därifrån kom han in i bussen och jojkade för oss.
Björnidet i Enare tog sig många upp till, det ligger under en stor sten, där det ryms flere människor samtidigt. Fredag morgon började hemresan, vi stannade och tittade på Tankavaara guldvaskarby. I Sodankylä besökte vi den gamla kyrkan från 1689, det är den bäst bevarade träkyrkan från 1600-talet. Prästen i församlingen kom och öppnade kyrkan,han berättade om församlingen som är mycket vidsträckt. I den gamla kyrkan, som saknar uppvärmning, förrättas vigslar och dop fast det skulle vara varmare och bättre i den nya kyrkan.
Vackra landskap med ruskafärger, små sjöar och renar såg vi. Vi besökte Posio Pentik där företaget i tiderna började, där finns även ett fint kaffekoppsmuseum med 3000 olika koppar, ett fint hembygdsmuseum och en stor butik. Kuusamo var slutstation för dagen.
Lördag morgon fortsatte resan, Eva Ryynänens ateljé och kyrkan i Lieksa var målet. Konstnären tillverkade 500 träskulpturer och byggde en kyrka av väldiga stockar av karelsk rödfuru. Bänkarna av 300-500-årig sibirisk rödfuru är urgröpta hela stycken. Allt i kyrkan är av trä, altaret är en enorm torkad fururot från Ruokolahti.
På söndagen blev första stoppet i Valamo med besök i kyrkan och vandring i omgivningen.Mekaniska musikmuseet i Varkaus var den sista sevärdheten. Det är det enda i sitt slag i Finland och samtidigt Nordens största.
Resan gav många vackra minnen av underbara platser, ödemark i sprakande färger, sjöar, älvar och forsar och många nya vänner, som gör livet värt att leva.