Bilen blev mitt fall

Jag har investerat i en personlig tränare - en PT. Trenden som drabbade Sverige redan för ungefär tio år sedan har nu på allvar gjort entré också i Finland, och efter att några av mina bekanta uppnått rysligt bra träningsresultat tack vare en egen PT kände jag att det var dags att ge detta en chans.

Egentligen har jag alltid varit emot överdriven träning och tänkt att den gyllene medelvägen är bäst. Med tanke på det har PT-stuket verkat överambitiöst. Jag är rädd för att bli så fokuserad på mat och träning att det plötsligt upptar mina tankar helt och hållet, så att jag till slut glömmer allt annat som på riktigt är viktigt.
Farhågan beror på att jag som tonåring lade ut allt för mycket energi på att just träna och äta på ett visst sätt. Efter att ha slängt ut vågen bestämde jag att aldrig igen bli så fokuserad på vad jag väger. Att träna för att må bra, utan att mäta vare sig prestationer, steg, puls eller kalorier, har varit mitt motto.

Att jag nu ändå kan tänka mig att igen satsa mer på träning har att göra med de konsekvenser som mina förändrade livsvanor fört med sig. Boven i dramat heter bilen. Den har ätit upp min vardagsmotion. Där jag tidigare promenerade till mataffären och bar hem tunga matkassar, cyklade till träningslokalen och ibland till jobbet, gick i trappor och sprang till bussen åker jag nu bara bil. Bil, bil, bil, bil. Konsekvenserna av detta beteende chockerade mig för ett halvt år sedan då företagshälsovårdaren bad mig stiga på vågen. Det var en otäck upplevelse.
Dessutom har jag, som så många andra kontorsråttor, problem med spända axlar som ingen fysioterapeut i världen verkar kunna råda bot på. Lägg till smärtor i korsryggen och släktfelet svaga knän och där har PT:n en palett av utmaningar som heter duga.

En personlig tränare är absolut inte det billigaste sättet att komma i form, men däremot eventuellt ett mycket effektivt sådant. Det som motiverar mig att betala för tjänsten är att jag får personlig handledning i vad som är bäst just för mig, beroende på vad jag vill uppnå. Hittills har jag tränat bara för att få in en tillräckligt stor dos motion i veckan.
Nu börjar jag träna på ett annat sätt för att få bukt med de åkommor jag har och för att förebygga att andra uppstår, vilket utan vidare känns mycket mer motiverande än att bara gå på timme efter timme och svettas utan ett tydligt uttalat mål.
Undersökningar visar att det finns flera olika faktorer som sporrar människor att motionera. Där det för en handlar om uppnådda resultat, kan det för en annan vara det sociala sammanhanget som är viktigast. Det gäller alltså att hitta det som du själv går i gång på.

Att antalet personliga tränare, både på gymmen och i springskolorna, ökar också här i Kyrkslätt tyder på att allt fler hittat det som motiverar dem. En annan förklaring till detta är att folk är villiga att satsa mer pengar och tid på sin hälsa och sitt välbefinnande än förr, vilket egentligen inte alls förvånar mig. Din kropp är ju ditt tempel och om du inte tar hand om den, var ska du då bo?
Det må klassas som lyx och rentav anses vara egoistiskt att ha en PT men trenden är nog här för att stanna, anser en som till julklapp ska önska sig en pulsmätare.