Har du fab sommarfeeling?

Jag stirrar på skärmen framför mig. Så gott som alla meningar innehåller ord som är understreckade i grönt, blått eller rött. Färgerna och understreckningarna signalerar när jag har stavat fel eller använt ett ord som, för att citera redaktionens rättstavningsprogram, ”är en finlandism, inte gångbart i Sverige”. Det tycks mig att det redaktionella rättstavningsprogrammet klagar på mig konstant. Hur jag än försöker formulera mig korrekt på högsvenska har den något att skrika till om. Här följer ett exempel för att illustrera. Jag sitter länge och grubblar på vad den korrekta termen för det självklart finskinspirerade chokopatukka må tänkas vara. Så kommer jag på chokladstång och ler belåtet. Visst, det låter lite gammalmodigt, men jag är nöjd över att ha kommit på den rätta termen. Trodde jag. Chokladstång, med en grön linje under sig, får mig att se rött. ”Finlandism, inte gångbar i Sverige”. Jag blir förbannad.

Dessa ofta förekommande färgade streck resulterar alltid i små raseriutbrott vid mitt bord. Innan någon missförstår mig vill jag klargöra att jag ingalunda menar att vi borde strunta i grammatikaliska regler och skrivråd. Tvärtom. Jag tycker det är viktigt att vi i en allt mer global värld ser till att inte mixtra språken alltför mycket. Det finns en poäng i att vi försöker använda svenska termer då vi talar svenska, så långt det går. Vidare förstår jag mycket bra att det är rentutav livsviktigt för finlandssvenskans fortlevnad i Finland att vi ser till att vårt språk inte fjärmas från vårt västra grannlands. Blandar vi in finska ord och uttryck i vårt språk kan inte svenskarna förstå vad vi talar om längre.

Men nu kommer vi till poängen: Jag tolererar inte att svenskarna så nonchalant struntar i att tänka på språkutvecklingen i samma utsträckning som vi. Här sitter vi i Finland och får inte skriva chokladstång, medan svenskarna kan publicera tidning efter tidning på svengelska. Den rikssvenska aprilupplagan av modemagasinet Cosmopolitan får belysa problematiken. Jag bläddrar i en gammal rikssvensk upplaga av tidningen och på sid 35 står det "Sååå fab” beautyknep som gör att du stjäl showen. Sid 58 "Allt som gör ditt sololiv extra smashing och smart". Sid 66 ”Moves att stjäla". Sid 52 ”Få festivalfeeling på hemmaplan”. I de fall där ett engelskt ord inte finns kan det visserligen vara motiverat, men fab? Skriv fantastisk! Feeling? Skriv känsla!

Det är inte bara i livsstilstidningar den här kontamineringen sker. Det märks tydligt i vissa dagstidningar och affärsvärlden också. Till exempel är det nästan ingen som längre använder ordet varumärke. I stället talas om brand. Just nu är en av de hottaste (för vem säger hetaste?) termerna bundling. Man bundlar ihop produkter (typ att knyta ihop, lägga ihop). Webben är full av diverse ordbokssidor för den så kallade svengelskan, det är bara att söka svengelska på google.

Samtidigt som jag tycker att svenskarna kunde ta lite mer ansvar för språket tycker jag också att vi inte ska vara så överdrivet noga i Finland. Som jag skrev tycker jag vi bör fortsätta att se upp för direkt finska ord. Men om vi är för känsliga för att låta språket utvecklas föreligger det en risk att vi tvingas ta till andra språk, då ligger finskan tyvärr närmast till hands. Mina rikssvenska vänner säger ofta att finlandssvenskan låter som 1800-tals svenska, det är ju kanske inte heller något vi bör sträva efter. Kanske också finlandssvenskan mår bra av att ta lite semester ibland?