En barnvänlig stad?

I Raseborg fattade stadsstyrelsen redan i januari ett beslut om att staden skall gå in för att erhålla status som just barnvänlig stad. Stadsdirektören fick i uppdrag att utse en koordineringsgrupp bestående av representanter från alla sektorer.

Initiativet kom från UNICEF i Finland och baserar sig på en internationell modell (Child Friendly City) där Tavastehus redan tidigare ingått i ett pilotprojekt. Genom det här förbinder sig staden att i all sin verksamhet på ett aktivt sätt vaska fram konkreta lösningar som främjar barnens intressen.

Det skall bli spännande att följa med och se hur den processen konkretiseras eftersom det här beslutet på alla sätt är en bra sak. Inte minst nu, när de för övrigt i dagens Finland verkar vara svårt och långt ifrån självklart att få till en barnvänlig nation. De planerade nedskärningarna i barnbidraget och andra åtstramande åtgärder för barnfamiljer, visar på en utveckling som går i bjärt motsatt riktning från det barntillvända fokuset.

En barnvänlig stad? Kan det ändå i grunden handla om mer än bidrag och lärartäthet, även om man i sammanhanget inte kan förminska sakernas betydelse.

Kan det också handla om enkla saker i den konkreta fysiska vardagsmiljön? Hur ser bostäder ut som byggs med tanke på barn? Gatorna? Trafiken? Torgen? Prioriterar man bilar eller lekande barn där?

Hur ser våra idrottsplatser ut? Är de tillgängliga också för de yngsta medborgarna? Hittar vi platser för spontan idrott utan att man måste vara starkt tävlingsinriktad?

Hur ser kulturinstitutionerna ut? Biblioteken? I vilken utsträckning tas barnens åsikter i beaktande när det gäller att utforma dem.

Hur barnvänliga är våra kaféer och restauranger? Med relativt små medel kan man ge signaler som vittnar om att man är medvetet vänligt sinnad mot det lilla folket.

Hur ser lekparkerna ut? Finns det sådana som på riktigt gör skäl för namnet?

Lekplatser engagerar och är någonting som många har en stark relation till. Det visar inte minst den medborgaraktivitet som syntes i fjol när det i Ekenäs var aktuellt med att avlägsna den så kallade Myran i lekparken nära Stallörsparken.

Ofta utgår man krasst ifrån att små städer och orter per automatik är barnvänliga. Det är ett stor misstag. Man behöver inte åka längre än till byar i utkanten av våra kommuner för att hitta områden där till exempel trafiksäkerheten ligger miltals från de större städernas trygga gångbanor och trafikljus.

Ett ypperligt exempel på en barnvänlig stad trots sin storlek är Berlin. I turistbroschyrer hävdar man att de näringsidkare som inte förstått barnens betydelse, lika bra kan stänga igen. I flera av de mindre stadsdelarna i innerstaden finns en tät förekomst av utomordentliga lekparker, välskötta och inbjudande. Parkerna och dess omedelbara närmiljö med skräddarsydda barnkaféer inbjuder till umgänge även mellan mammor och pappor, men på ett sätt där barnen inte exkluderas.

Det finns kilometervis med cykelbanor längs alléerna där redan tvååringar tillåts träna sina färdigheter på sparkcyklar utan att det genast uppstår kaos och frustration. Stadens rum är helt enkelt organiserade så att också små människor skall få plats.

När man har som ambition att bygga en barnvänlig stad är det skäl att gå ner på knä. Dels för att man då kan se världen ur de små människornas perspektiv, men också för att man bättre kan inta en ödmjuk inställning mot dem som en dag kommer att växa upp och fortsätta bygga nationen. Det är samtidigt en bra prioritet i nuet. Skattebetalande barnfamiljer är inte fy skam, även om de förstås också kostar en del.

En barnvänlig stad behöver sina fysiska strukturer i den omedelbara omgivningen. Men lika viktigt är det bemötande som våra yngsta får i det sociala samspel som pågår dagligen.

Hur behandlar vi lekande och stojande barn? Hur blir de bemötta i affärer och glasskiosker. Får de synas, får de höras? Märks de? Inte enbart som ett bihang till betalande föräldrar, utan som solitära individer.

Det sätt vi behandlar den meterlånga människan vid våra fötter, kommer långt att avgöra hur vi själva blir behandlade den dag vi är gamla och små igen. De som gått före vet berätta att dit kommer man snabbare än man tror.