Tvillingsjälar

Det är märkligt hur man på vissa ställen kan få en känsla av att befinna sig hemma, trots att man är borta. Det skapas en positiv känsla av trygghet, trivsel och igenkännande.
Jag har i snart fem år tillbringat en stor del av min fritid – sommarsemestrar och veckoslut – i Åboland.Närmare bestämt Kimitoön och ännu mer exakt i Ölmosvikens mynning mot Gullkrona fjärds nordligaste del.
Visserligen var den här trakten inte helt obekant för mig från tidigare båtsemestrar. Dalsbruk, Kasnäs och inte minst den omliggande skärgården var hyfsat bekant sedan många år. Men det var först då jag fick en fast punkt, dit jag återkom ofta, som jag fick ett ordentligt grepp om trakten och framför allt en stark känsla för den.

Jag slogs snabbt av hur lätt det var att smälta in i omgivningen, bli du – mer än bara vid tilltal – med människorna där. Det var förbluffande hur bekant allting kändes.
Det beror förstås delvis på att så mycket påminner om livet i Snappertuna, Ekenäs, Raseborg – ja, Västnyland. Det är fråga om små orter med en hel del landsbygd och vacker skärgård. Det finns överallt mycket svenska omkring en – både bland de fastbosatta och sommargästerna.
Många värden känns gemensamma, livet levs på ett liknande sätt. Det är lätt att hitta samtalspartner och -ämnen. Humorn är likartad.
Åbolänningen och inte minst Kimitoöborna förefaller vara västnylänningarnas tvillingsjälar på många sätt.

Det finns förstås historiska kopplingar. Vi var och är grannar då man färdas till sjöss. Men kommunikationerna är i dag tyvärr dåliga för den som måste anlita allmänna kommunikationsmedel, Det går i bästa fall en busstur per dag mellan Dalsbruk och Ekenäs. Och Wendelins stålbilar som gick i skytteltrafik mellan Koverhar och Dalsbruk står nu sysslolösa eller går i annan trafik.
Men när den ståltråden bröts stärktes i stället känslobanden. Då FN steel drabbades av konkurs för drygt ett år sedan knöts själarna ännu mer ihop. Om man drabbas av en olycka tillsammans med någon annan vet man hur det känns också för den andra, och medkänslan är stark.

Förhoppningsvis reser sig både Kimitoön och Hangö/Raseborg från det hårda slaget konkursen innebar. Varför inte tillsammans? Två regioner som känns så lika borde ju kunna göra något bra tillsammans.
Det har kastats fram förslag om en stor kommun från Ingå i öster till Iniö i väster, bland annat av tidigare ÅA-professorn och Kulturfondens förra vd Krister Ståhlberg. Tyvärr har idén inte fått luft under vingarna. Men det har å andra sidan inte heller andra fusionsförslag fått.
Eftersom vi förr eller senare står inför krav på större kommunenheter ska kopplingen mellan Västnyland och Åboland inte glömmas bort.
Avstånden får inte avskräcka. Mellan Skataudden i Bromarv och Synderstön i Västanfjärd är det bara ett par kilometer.
Längre broar har byggts.