Maria Turtschaninoff är författare. Foto: Christine Saarukka

Idyller skall inte köpas

När vi första gången kom ut till den hyrda sommarstugan i år såg jag mig omkring och tänkte: jag tycker inte om det här stället längre.

Slitet och smutsigt. Fula skåpdörrar i köksvrån, nakna träväggar, en sprucken spismur som smular damm på golvet och lister lurviga av damm och spindelväv.

Gamla saker som ingen tycker om i mängder överallt. Jag vill ha en ny stuga med sol som silar in genom tunna vita gardiner, med retroblommiga tapeter, ett rustikt kök och ljusa trasmattor på blanka trägolv.

Min reaktion chockade mig. Jag har semestrat i stugan i åtta år och före det i grannstugan i 23 år. Det finns inga finesser, ingen lyx, ingen el eller vatten. Och jag har alltid älskat det! Det hör till att det är primitivt. Man kommer bort från TV, datorer och civilisationens krav. Vad var det som nu plötsligt var annorlunda?
 

Det är ju inget fel på stugan! Det är mig det är fel på. 

Inredningsbloggar, inredningstidningar och stugrenoveringsprogram på TV. Det var vad som hänt. Det är inte så att jag läser eller ser på någon av ovanstående regelbundet, men det går inte att värja sig mot att ramla över dem då och då. Och tydligen har dessa bilder av vackra ljusa sommarhem med vita snedtak, pelargoner i gammeldags krukor och korgmöbler med pösiga dynor till sist frätt sig in i mitt medvetande.

Jag var glad att jag kunde hitta roten till min förunderliga reaktion. Det är ju inget fel på stugan! Det är mig det är fel på. När jag väl identifierat problemet såg jag också att det finns saker jag kan göra för att få det mysigare.

Till min familjs vanor har nämligen hört att föra allt det som är för gammalt och slitet för hemmet till stugan. Kläder man inte täcks visa sig i hemma, till exempel. Vilket lett till att vår stuga är proppfull med gamla kläder i plastbackar – som ingen använder. De bara ligger där, år efter år och förfular huset. Jag kan faktiskt slänga dem i stället. Tanken, när den föll mig in, var svindlande.

Jag har också haft attityden att på stugan skall man inte göra något. Man skall komma undan stadslivets alla krav och måsten och bara lata sig. Eftersom det är en hyrstuga går det bra. Fast till kraven och måsten räknas också att städa. Därav spindelnäten med döda flugor kring listerna och smutsiga fönster. Och jag kom på att om jag vill ha det nätt omkring mig så måste jag göra det nätt. Inte bara köpa mig till en idyll.

Så årets projekt blir faktiskt att göra mig av med massvis med gammalt skräp. Och att städa huset grundligt. Jag tror fönstren senast tvättades då vi flyttade in. Om ens då.

Jag är glad att jag lyckades slingra mig ur konsumtionshysterins klor och insåg att jag inte behöver förlita mig på att köpa för att få det jag vill ha. Och att jag inte vill ha det som samhället försöker få mig att tro att jag behöver.

Fast en ny bordduk skall jag unna mig, när det väl är städat.