Mamma stöder ministern

En kvinnlig minister får oftare stöd av sin mamma än av sin man konstaterar Paula Lehtomäki, f.d. utrikeshandels-, utvecklings- och miljöminister och en av de drygt tjugofem kvinnliga politiker som Eveliina Talvitie intervjuat i sin bok Keitäs tyttö kahvia. Naisia politiikan portaillla (WSOY).
Titeln kan översättas ungefär Sätt på kaffet, flicka lilla. Kvinnor på politikens trappsteg. Boken är läcker läsning om man vill förfasa sig över hur olika de två könen fortfarande bemöts i vårt land trots kvinnornas rösträtt redan 1906.
Bokens omslagsbild säger en hel del om temat: Mari Kiviniemi i kort chockrosa klänning är avbildad bakifrån och snett nerifrån, kjolen smiter åt. En tydlig illustration till vad någon av männen på samhällets topp belåtet lät undslippa sig om henne som nybliven statsminister: ”En helfigursminister!”

Det är modigt att alla dessa toppkvinnor vågar ge insyn i sin vardag. Här finns riksdagsledamöter, ministrar, partiledare och presidentkandidater som Elisabeth Rehn, FN:s specialsändebud i krigets Jugoslavien och fem före president, fram till Tarja Halonen. Lätt har ingen av dem haft det.
Ta tillexempel Lehtomäki som tog paus som minister när hon väntade sitt andra barn. Fick höra att det var helt åt skogen. När barnet var 5 månader återvände hon – och igen var beslutet galet. Det blev dags för ordförandeval inom Centern, Lehtomäki var förhandsfavorit men lät bli att ställa upp: Fel, fel, fel! Nu är barnen tre och mamma Paula sitter kvar i riksdagen.
Den enda småbarnsmamman i riksdagens historia är hon inte. Janina Andersson ammade en pinfärsk bebis dold i stor jumper och Eva Biaudet var ensamförsörjande trebarnsmamma som gravid omsorgsminister när hon försökte få igenom ett förslag om föräldraledigt också för en särbopappa och fick svaret: ”På det här ministeriet stöder vi kärnfamiljen”.

När Lillan Rehn första gången stod i talarstolen som ung blond fyrabarnsmamma hann hon inte öppna munnen förrän en ljudlig mansstämma mullrade genom plenisalen: ”Utseendet är bättre än åsikterna!”
För att inte tala om vad Tanja Karpela och Maria Guzenina-Richardson har fått stå ut med. De har kallats mannekängministrar och lättmanipulerade spratteldockor, de första att misstänkliggöras för bristande sakkunskap. Medan Merja Kyllönen är dejan från Kainuu som vågar lyfta ut en veterantjänsteman. Och var det lämpligt att Lillan skulle basa för 2 000 internationella poliser under uppdraget i Bosnien Herzegovina? Före detta försvarsministern med en Melittapåse under hjälmen när hon provflög Hornet!

Tarja Halonen var inte bara den första kvinnan som Finlands president, som kvinna har hon varit först på det mesta: som fackförbundsjurist, 27 år gammal (Juristflickan var riktigt bra – men kjolen var för kort!), som politiskt vald justitieminister och som utrikesminister. Som folkkär president förblev hon sig själv, med både humor och humör. Men i början av karriären insåg hon lika lite som de andra kvinnorna att det inte räcker med sakliga argument för en klok tanke – det gäller att skapa stödjande nätverk.
Där är männen fortfarande oslagbara. Bastun och Bäste Brorssystemet består.