Ensamvargen jagar framgång
Skidåkning Skidlöftet Benjamin Tulonen byter förening från Borgå Akilles till Sibbo-Vargarna i vinter. I praktiken kämpar han ändå mot toppen på egen hand med pappas hjälp i Raseborg.
Förra säsongen kom Benjamin Tulonen i mål bland de tio bästa i två FM-tävlingar i klassen herrar 18 år.
Den här säsongen, som börjar bara snön infinner sig, tävlar han i klassen herrar 20 år. Det finn nämligen inte längre någon egen klass för herrar 19 år, som han fyller 2016.
Det betyder hårdare motstånd och längre sträckor, någonting som han välkomnar.
– Det blir hårdare, men det skadar inte utan är bra för ens utveckling. Man får bara lov att sänka målsättningarna en aning. I stället för att försöka bli bland de tio bästa ska jag försöka vara bland de femton bästa i vinter, säger Tulonen då jag träffar honom hemma i Karis en vanlig vardag, mellan dagens studier och kvällens träningar.
Han går sista året vid Karis-Billnäs gymnasium och fyller fritiden med löpning, rullskidor och styrketräning, mellan fem och tjugo timmar i veckan.
- Ålder: 18 år.
- Bor: I Karis.
- Studerar: Vid Karis-Billnäs gymnasium.
- Idrottsgrenar: Orientering och skidåkning.
- Tränare: Pappa Mika Tulonen.
- Förening: Sibbo-Vargarna.
- Meriter: Bland annat en sjunde- och en åttondeplacering i FM-tävlingar i klassen herrar 18 år, som 16-åring med i Borgå Akilles stafettlag som vann brons i Silvertrissan.
Från Trissan till Akilles
Då abiturienterna gjorde en tidning sökte de upp barndomsbilder på sig själva. Tulonen hittade en där han stod på skidor endast 2 år gammal.
Han minns det inte själv, men det står i varje fall klart att han åkt skidor så länge han kan minnas och lite till.
Tävlingsskidningen inledde han i IK Trissan. För några år sedan började han i stället representera Borgå Akilles. Anledningen var att han sökte ett stafettlag. I IK Trissan fanns det få skidåkare i hans åldersklass.
Med Borgå Akilles fick han snabbt sitt bästa tävlingsminne så här långt.
– Vårt stafettlag i Silvertrissan hade som målsättning att få medalj. Jag kom ut som andra men tog mig i mål med 40 sekunders ledning. Ankaret, som varit bäst dagen innan, lyckades inte lika bra den dagen så vi blev trea. Det var en liten besvikelse och en stor glädje som gjorde det till ett starkt tävlingsminne.
Nu en av vargarna
En anledning till att han i vinter representerar Sibbo-Vargarna är att hans skidvän Jonas Nordström flyttat dit. Tillsammans med Benjamin Holmgren tycker Tulonen att de får ihop ett fint stafettlag. Alla har varit bland de femton bästa i landet i sin ålder.
– Stafett ger alltid en extra kick. Man vill prestera bra på sin sträcka. Man ger allt inte bara för sig själv utan för de andra i laget också. Man vill inte vara den svagaste länken, säger Tulonen.
Pressen att prestera för laget kan förstås också bli en svidande faktor om man misslyckas. Då gäller det bara att komma igen snabbt och minnas att alla kan ha en dålig dag, enligt Tulonen.
– I första stafetten med FM-status som jag var med i föll jag omkull och smulade sönder våra medaljchanser. Jag hade åkt upp mig till tredje plats men på grund av fallet placerade vi oss dåligt. Det var ingen bra känsla, men det är sådant som händer.
Har ditt intresse för skidåkning påverkats av alla dopningsskandaler?
– Nej, jag konstaterar bara att folk har varit oacceptabelt dumma. Om det inte räcker med vanlig gröt ska man inte hålla på. Att dopa sig är att leka med hälsan för att nå någonting som man egentligen inte kan nå.
En möjlig anledning till att han kanske inte påverkats nämnvärt av skandalerna är att han inte har några stora förebilder inom skidåkningen. Det är ingen idol som har svikit honom.
Satsar på två grenar
Som så många andra idrottsintresserade ungdomar har han prövat på flera grenar under sin uppväxt. Bland annat gick han i sin mammas (Europamästare i dubbel Eva Malmberg-Tulonen) fotspår och spelade bordtennis i några år.
Nu satsar han seriöst på skidåkning och orientering och hör till de tio bästa i landet i båda två i sin åldersklass.
Eftersom båda grenarna är säsongsbundna till vinter- respektive sommarhalvåret utesluter de inte varandra.
– Men helt optimalt kan jag inte träna skidåkning på grund av orienteringen. Skidåkningen ger mer nytta till orienteringen än tvärtom. Orientering ger bra styrka till benen, men överkroppen blir utan.
Inte optimalt läge
För att satsa fullt ut på skidåkning borde han ändå inte sluta orientera utan framför allt flytta längre norrut.
– I höst har jag varit ett par veckor i Lappland, och på de bästa träningslägren har jag varit den enda som bor så här sydligt. Jag har ändå inte varit redo att flytta ännu, säger Tulonen som också siktar på universitetsstudier i Helsingfors i framtiden.
Han siktar på att inleda tävlingssäsongen i januari.
– Det krävs lite ny styrka för att koma i gång, sådan som man tappar i överkroppen under orienteringssäsongen. I ett par tävlingar låter resultaten vanligtvis vänta på sig, men sedan kommer man i form.
Någon konkret målsättning med sin skidåkningskarriär har han inte just nu. Däremot har han ett klart mål inom orienteringen.
– Jag hoppas få en plats i landslaget i junior-VM 2017, mitt sista år som junior då jag är 20 år.