Kampsporter värnar om värderingar
Man slåss inte, man kämpar i ädla kampsporter. Motivet kan vara filosofiskt, fysiskt och själsligt eller som i Fighting for Lives ren välgörenhet.
Ekenäs Aikidoprofil Alexander Stenroos träffade Parvez Alam under studietiden i Åbo för åtta år sedan. Alam ledde träningar, men hade också börjat tänka ut välgörenhetskonceptet Fighting for Lives.
Det har vuxit under åren och kulminerar årligen med evenemang på flera orter i flera länder ett veckoslut under senhösten, genom bland annat Stenroos försorg också i Ekenäs.
I Ekenäs hölls välgörenhetsseminariet i fjol i föreningen Seishinkais utrymmen i Formishuset och i år i Rasbudo ITF:s nya center i Dragsvik.
På programmet stod Capoeira med Alexander Högström, taekwondo med Lindah Kesti och aikido med Johan Lindberg.
Det blev en summa pengar som går oavkortat till något av Fighting for Lives aktuella projekt. Ett av dem är en klinik i Nepal som barn ska kunna besöka utan kostnader. Ett annat är en klinik för gatubarn i Jakarta. Ett tredje gäller en klinik i Yogyakata och ett fjärde projekt är att driva en skola i Kenya samt ett nytt skolprojekt i Ghana.
- Vad: En välgörenhetsorganisation som startades av Parvez Alam i Åbo 2006.
- Mål: Att hjälpa barn i svåra förhållanden för att ge alla en chans i livet.
- Medel: Kampsportens värderingar och evenemang som Fighting for Lives Weekend som ordnas ett veckoslut varje senhöst, i år på 26 orter i 11 länder.
- Hemsida: www.fightingforlives.com.
Kämpar för utsatta
Då jag besöker Rasbudos center under Fight for Lives infinner sig en bekant känsla. Den handlar om glädjen att som reporter ständigt få träffa människor mitt i deras passion, då de gör vad de brinner för, eller prövar på någonting nytt.
Ett tiotal deltagare prövar på första träningspasset som är capoeira. Varför är de just här och gör just detta? Vad får människor att ordna det här på sin fritid?
Mellan capoeira- och taekwondo-passet slår sig Stenroos ner och säger att han inspirerats av Parvez Alam.
– Det här handlar om att kämpa för de mindre lyckligt lottade barnen i världen. Fighting for Lives är en väldigt slimmad organisation så en väldigt stor del av pengarna går direkt fram till de behövande. Dessutom lär Parvez Alam barnen att försvara sig. Det kan vara väldigt viktigt i deras hårda tillvaro, säger Stenroos.
Österländskt kontra västerländskt
Att kampsporter handlar om mer än fysiskt och tekniskt kunnande är givet.
Alla grenar byggs upp av en hel livsfilosofi, en lära, en inställning som utövaren tar till sig allt djupare efterhand. I kinesiskan står till exempel kung fu inte för en given stridskonst utan är ett uttryck för målmedveten strävan oavsett ämne. Det kan vara en kampsport, men likaväl konst.
Kamp och konst flyter samman i den musikaliska afrobrasilianska kulturtraditionen capoeira.
Många andra kampsporter präglas starkt av österländsk filosofi.
Samtidigt har västerländsk underhållning och våldskultur skapat ett växande fenomen med MMA (Mixed Martial Arts), med galor som kombinerar publikens blodtörst med utövarnas påtvingade behov av maximal effektivitet i buren.
Medan grundtanken med de flesta kampsporter – en smula paradoxalt – är att undvika strid och skador går det nya fenomenet delvis i motsatt riktning.
Samtidigt talar otaliga MMA-utövare om att grenen lett dem bort från problem och gjort dem fridfullare, gett dem ett sunt förhållningssätt till våld.
Stark ödmjukhet
I Rasbudos center är det ingen tvekan om grundvärderingarna och stämningen är påtagligt harmonisk. Alexander Stenroos ser likheter som i grunden förenar de tre olika grenarna aikido, capoeira och taekwondo.
Han ser dem inte som konkurrenter och är glad att de kan samarbeta för goda ändamål och lära av varandra.
– De som sysslar med dessa grenar är ödmjuka människor, medvetna om att det finns människor av olika slag. Under träningspassen tränar man en gång med alla som är med och kommer i kontakt med många olika människor. Man lär sig värdera livet och inse hur viktigt det är.
– Mästarna jag träffat är alla mycket ödmjuka. Tränar man tillräckligt mycket blir det en del av ens liv, en livsstil. Det påverkar hur man bemöter andra och handlar om att acceptera situationer.
Skillnader och likheter
Stenroos har prövat på flera olika kampsporter och fastnat speciellt för aikidon. En anledning är grenens filosofi. Aikidon strävar aldrig efter att skada utan det handlar om att få motparten att inse att det inte lönar sig att anfalla.
– Man ska inte besegra den andra utan komma till samförstånd om att man inte ska kämpa mot varandra. Anledningen till att man inte tävlar är att det kan föda revanschtankar, säger Stenroos.
I taekwondo tävlas det däremot flitigt och Lindah Kesti sticker inte under stol med att man utövar våld. Men det är inte hela sanningen eftersom man inte vill skada.
– Jag utövar en fysik med till exempel starka sparkar, men om man gick in för att skada skulle man sparka på ett annat sätt. Eftersom jag utövar våld måste jag också ha ett ödmjukt sinne. Den hjärtliga sidan är lika viktig, säger Kesti.
Hon har samma devis som Pippi Långstrump: den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.
– Man måste visa respekt och vara försiktig.
"Människan är fredlig"
Precis som Stenroos ser hon samma grundvärderingar i flera kampsporter och är glad att föreningarna samarbetar allt mer.
– Det är givande att se andra tränare och träna över gränserna. Samarbete är någonting vi ständigt måste sträva efter. Det gäller överlag då man ser på världen i dag. Läget i världen är som det är, men i grund och botten är människan en fredlig och älskande person.
Just i grund och botten känner hon att hon har samma värderingar som mästare i andra grenar, som aikido, även om det finns element som skiljer grenarna åt på ytan.
– Tanken att inte gå in för att skada är en viktig grund att bygga på, säger Kesti.
Vett och etikett, samt pur artighet, är en viktig del av taekwondon hon lär ut. Hon betonar också vikten av att förklara vad man går igenom på en träning och varför.
Den själsliga sidan handlar också om hälsa. Kesti säger att den filosofiska biten på hennes nivå och uppåt är väldigt stor eftersom den är en nödvändighet för att orka träna så mycket som de gör. Det kräver en viss livsstil som gäller allt från kost till värderingar.
– Många har skrattat och kallat den här livsstilen för sektliknande och ja, kanske är det så. Men jag tror starkt på det här.