“Jag är fotbollsförstörd"
Glöm Kimi Räikkönen. I Raseborgs fotbollskretsar är det Henri Hallgren som är Iceman. Efter många år på lägre serienivåer tog han i år för sig i division 2 och bjöd på ett par kyliga avslut för ESC.
Henri Hallgrens fotbollsintresse sträcker sig långt utöver själva spelandet. Entusiasmen präglar hela hans livsstil där bara familjen är viktigare.
Han kallar sig fotbollsförstörd, men gör det med en glädje som skvallrar om att man lika väl kunde säga fotbollsfrälst.
Smeknamnet Icemans ursprung minns han inte helt tydligt.
– Jag tror det var Timo Brotkin som kläckte det någon gång då jag sade iskallt, iskallt, efter att ha gjort mål.
Det har han gjort tre gånger för Ekenäs SC i årets säsong i division 2 där han spelade i 25 matcher.
Han gjorde föreningens första mål på nya serienivån och även lagets enda mål i sista hemmamatchen; en match som ESC dessvärre i efterhand dömdes till förlust i.
– Det var kul med mål direkt i första matchen. I efterhand känns det som att jag spelade för mycket på säkerhet och för att undvika misstag och för lite mitt eget spel. Det blev lite för opersonligt i år.
- Ålder: 32 år.
- Bor: I Ekenäs.
- Jobb: Skolgångsbiträde.
- Passion: Fotboll.
- Spelarbana: Junior i Hangö IK och EIF, sedan vidare till bland annat EIF:s andra lag, FC Västnyland och Ekenäs SC, samt Hanko Futsal Club denna vinter.
- Favoritposition: Anfallare med fri roll.
- Favoritlag: Liverpool, vad gäller klubblag. Sverige, vad gäller landslag eftersom han är född och bodde de sex första åren där.
- Favoritspelare: Robbie Fowler och Zlatan Ibrahimovic.
Skönt med lobbmål
Bästa stunden kom den 22 augusti mot MuSa i matchen på centrumplan då han stod för ett snyggt segermål.
– Det var riktigt kul att få sätta den lobben och att lyckas med det i division 2. Där var det inte som i FC Västnyland då det kändes som att allting lyckades.
Själv ser han inget konstigt med att den egentliga debutsäsongen i division 2 kom året han fyllde 32.
– Se på Totti, han gjorde i fjol mål i Champions League som 38-åring.
Det här var också första säsongen sen sena tonåren som han spelade i samma lag som brodern Anton Hallgren, vilket kunde ge en extra krydda på träningarna.
Följer noga med Pool
Henri Hallgren beskriver säsongen som kul, men svårförenlig med familjelivet.
– Med småbarn hemma är det lite för mycket med 27 matcher plus träning flera gånger i veckan. Nästa år spelar jag gärna i någon lägre serie. Familjen kommer ändå alltid först.
Hemma kan det ändå bli fajt om tv:n om lördagarna. Det händer att det står mellan fotbollsafton och myskväll för hela familjen.
– Jag får i varje fall alltid se Liverpools matcher.
Hur tror du det går för Pool med Klopp vid rodret?
– Jag tror det blir riktigt bra. Man hoppas mest att de spelar bra. Det är det viktigaste då vi ändå inte vinner några titlar fast det inför säsongen ofta sägs att det är Pools år i år.
Vem tror du vinner Premier League i år?
– Det blir väl tyvärr City, det rikaste laget. Jag skulle hellre önska utmanaren Arsenal framgång.
Minns VM 94
Vi backar bandet. Hallgren säger att han sparkat boll sen han lärde sig gå. Flytten från Västerås till Lappvik innebar juniorspel i först Hangö IK och sedan i Ekenäs IF.
– Jag tränade med EIF innan vi flyttade till Ekenäs och det var ett bra sätt att få vänner på nya orten.
Han fick även tidigt ett intresse för att följa med sport. Som 11-åring bandade han de sena fotbollsmatcherna i VM i USA och såg dem sedan flera gånger.
I den turneringen var det förstås extra kul att hålla på Sverige, vilket han gjort sedan tiden i Västerås då han hejade på svenska landslaget tillsammans med sin pappa.
– Jag hejar nog på Finland om de inte möter Sverige. Finland har haft många stora idrottsmän, fina personligheter både på och utanför planen. Det värsta med Selänne var att han alltid gjorde mål mot Sverige.
I mitten av 90-talet började han också följa med Liverpool, så mycket som var möjligt.
Sedan dess har han inte gått ensam och han minns att tårarna var nära att tränga fram då Rafa Benitez värvade tillbaka Pool-legenden Robbie Fowler.
Viktigast att få spela
Efter junioråren har han med egna ord "nog alltid spelat här i något lag", börjande med EIF 2 som andra laget hette innan både namnet och konceptet ändrade till EIF Akademi.
Under den tiden blev det några enstaka minuter även i representationslaget i division 2. De kommande åren blev det ändå spel på lägre serienivåer.
Hallgren var bland annat med då FC Västnyland avancerade till division 4. Viktigast har alltid varit att få spela, och gärna i en så fri anfallsroll som möjligt.
För det är det som är roligt och det är vad fotbollen handlar om för honom.
Då Ekenäs SC i slutet av säsongen i division 3 tog in förstärkningar för att med bättre säkerhet nå division 2 valde Hallgren att spela på lån i BK-46:s andra lag.
– Hellre spelade jag där än att inte spela alls, säger Hallgren som har trivts bra i alla lag under åren.
Social samvaro
Nu får han nya vänner igen då han spelar futsal i Hangö FC.
– Det är som Petri Pasanen sade då de frågade vad han minns bäst av sin spelarkarriär. Han svarade alla människor. Det finns alltid en viss jargong på träningsplan och i omklädningsrummet. På ena sidan om en kan det sitta en 37-åring och på andra en 17-åring. Alla skrattar åt samma sak fast junioren är lite blygare.
På grund av den samvaron och förstås bollkänslan hoppas han få spela så länge som möjligt, oavsett nivå.
– Det räcker att spela med vänner.