Åldern är bara en siffra
Friidrott Karri Westerlund är färsk VM–guldmedaljör i kulstötning i klassen H55. Han berättar att den internationella nivån är hög, men intresset i Raseborg skulle gärna få vara större.
Karri Westerlund är från början från Dalsbruk, men bor sedan länge i Karis. Som junior var han en duktig kulstötare, men var tvungen att sluta som 19–åring till följd av en skada. I dag är han 58 år gammal och har under de åtta senaste åren tävlat i de olika veteranklasserna i kulstötning och kastfemkamp.
– Idrott och motion har alltid varit viktiga för mig. När jag fyllde 50 kom jag i kontakt med veteranidrotten och det verkade intressant. På den vägen är jag, säger han själv.
Vid veteran–EM i Lyon, stod han för en stöt på 16,61 meter vilket räckte till guld. Det var Westerlunds bästa resultat i år och samtidigt hans första VM–medalj.
– Sedan tidigare har jag också tre EM-medaljer, en av varje valör. Framgången i Lyon kom kanske inte direkt som en överraskning, men det är klart att man aldrig kan vara säker.
De internationella tävlingarna är stora arrangemang. På plats i Lyon, var till exempel 8048 deltagare från 98 länder. I kulfinalen gjorde tolv stötare upp om segern.
– Det totala deltagarantalet var det tredje största någonsin för en VM–tävling. Också Finlands trupp var stor, det var den största sedan hemma–VM 2009.
Hög nivå
Det ordnas inget kval för att bli uttagen till landslagstruppen, utan det är fritt fram att komma med om man tror resultaten räcker till. Med det sagt, betyder det inte att nivån skulle vara låg.
– Resultaten är bra, framför allt i de yngre klasserna. Klasserna delas in med fem års mellanrum och det är klart att det är skillnad på en 55– och en 59–åring, säger Westerlund.
Westerlund berättar att hans seger i VM, var en aning ovanlig. Han var äldre än de två andra medaljörerna, något som inte hör till vanligheterna.
– Det brukar inte vara så, tvärtom. Oftast är det de som är yngst i åldersklassen som vinner.
Tidigare har det varje år ordnats både VM och EM utomhus. Något som kommer ändra, i fortsättningen kommer VM endast avgöras under jämna år. Nästa år är VM i Australien.
– Men jag tror redan nu att det får vara för min del. För mig är inomhus–EM i Italien det stora målet nästa säsong. Tävlingen går av stapeln i slutet av mars.
Om han får vara frisk tror Westerlund att medalj kan vara ett realistiskt mål.
Tanke bakom träningen
Westerlund berättar, att han beroende på årstiden tränar olika mycket. För tillfället är han uppe i sex pass i veckan.
– Jag tränar allt från konditionsträning till teknikträning. Båda två är lika viktiga.
Då han även tävlar i kastfemkamp, innebär det såklart att han måste träna teknik på ett varierande sätt.
– Dessutom är det bara så, att jag måste tänka mera på återhämtningen i den här åldern. Skador och dylikt tar längre tid att läka ju äldre man blir. Därför måste jag hela tiden träna med huvudet och ta min kropp i beaktande.
För tillfället har Westerlund problem med ett knä, något som kanske kan kräva operation.
– Förstås är det en aning irriterande, men det är en del av idrotten. Oftast är det knän och vrister som orsakar problem.
Enligt honom är den största delen av de aktiva, sådana idrottare som varit tvungna att avsluta karriären i ett tidigt skede.
– En del är som mig, alltså att en skada sagt stopp tidigare i karriären. Sedan finns de också sådana som aldrig slutat och vissa som först börjat på senare tid.
Under tävlingarna råder det ofta en bra stämning. En stor del tävlar endast för att det är kul, medan nästan lika många gör det för att vinna.
– Ibland kan man stöta på någon man känner från juniortiden. Det bidrar så klart till den goda stämningen.
Kunde vara bättre
Westerlund representerar en veteranförening i Finland, VSVU, en förening som hör till veteranfriidrottsförbundet. Westerlund och hans klubbkamrater kommer i huvudsak från egentliga Finland.
– I själva förbundet ingår cirka 400 föreningar varav vi hör till de större.
Ungefär 10 000 veteranidrottare är aktiva i Finland. Men i Raseborgstrakten, berättar Westerlund att intresset kunde vara större.
– På andra orter vet jag att det finns så många idrottare att de tränar i grupper. Här finns inte samma möjlighet, det är en individuell sport men visst är samhörigheten viktig.
På frågan om Westerlund någonsin funderat på att ge sig in i tränarbranschen, svarar han nekande.
– Det har egentligen aldrig varit en tanke. Dessutom är de unga kulstötarna i IF Raseborg i goda händer. Conny Karlsson vet vad han gör, säger Westerlund.
Hoppas vara frisk
Vad är det då som driver Westerlund att år efter år åka land och rike runt för att tävla.
– Ja, det är en bra fråga. Men, det är väl bara så att idrotten är viktig för mig. Dessutom är det aldrig dåligt att röra på sig, det tror jag alla skriver under på.
Även om han tycker om då resultaten går hans väg, är det inte allt.
– Visst, åker jag på en tävling vill jag göra så bra ifrån mig som möjligt. Men i den här åldern är det viktigaste att få vara frisk, det skulle vara tomt om jag inte kunde idrotta.