Fotbollen har äntrat Sjundeå
Fotboll Handbollens rike Sjundeå har invaderats av fotbollsspelare, då Arto Hujanen har startat ett lag för sju- och åttaåringar. Men det handlar inte om konkurrens, utan om komplement, påpekar han.
Det är en varm och solig vardagskväll på gräsplanen nedanför kommunhuset. Tjugoen ungar springer omkring och stojar med bollar. En man i röda shorts basunerar ut instruktioner med en bärande stämma.
Välkomna till onsdagskvällens fotbollsträning för barn födda 2007 och 2008. Mannen i de röda shortsen är deras tränare Arto Hujanen. Han lyckas skickligt få barnen att utföra de övningar han ber dem, även om det är sommarens första träning efter ett litet uppehåll.
– Visst är det lite stökigt med över tjugo barn, men det duger. Här ute finns ju utrymme, och till hösten flyttar vi in i idrottshallen. Skulle vi inte ha fått tider där skulle det inte gå, säger Hujanen.
Fotbollsgruppen är inne på sitt andra år, men det första som en del av lokala idrottsföreningen Siuntion Sisu. Flera av barnen har ändå motionerat tillsammans längre.
– Allt började för många år sedan då de här barnen var ungefär tre år gamla, då jag började dra en gympagrupp, en grupp där de skulle få röra på sig, berättar Hujanen.
– Sedan satte vi i fjol mera fokus på fotbollen, och nu är det vår huvudsakliga gren.
Efterfrågan i handbollskommun
Efterfrågan har varit stor på en fotbollsgrupp, och i år drog Hujanen gränsen vid 20 deltagare. Ett barn kom sedan ännu med som han lovat plats åt men glömt att räkna med.
– Visst finns det ett enormt intresse. Vi har en kö av barn som vill vara med. Men vi kan och hinner inte med fler just nu.
Sjundeå har i årtionden varit en handbollsort, och det är förståeligt då man ser på Sjundeå IF:s framgångar och högklassiga spelarfabrik. Men ett fotbollslag har ändå saknats av många.
– Då jag var yngre startades ett lag i Sjundeå. Men för det första fick jag inte spela matcher för jag var ett år för gammal, för det andra räckte det inte länge innan intresset och orken dog ut, säger Sauli Tikka, som är Hujanens högra hand och assisterande tränare.
Hujanen och Tikkas hoppas att deras fotbollsprojekt ska växa, men är inte ute för att konkurrera eller förstöra för Sjundeå IF och handbollen.
– Redan nu finns ett inofficiellt samarbete; ett par av våra flickor spelar i SIF och med oss, och man märker att spelögat är mer utvecklat, plus andra kvaliteter som kommer till. Grenarna kompletterar varandra ganska bra, säger Hujanen.
Frivilliga tränare sökes!
Den stora efterfrågan gör att Hujanen och Tikka tror att fotbollsverksamheten kan växa i framtiden. Sisu har redan sedan tidigare badminton, volleyboll, innebandy och gymnastik, och nu verkar det alltså som att fotbollen ska bli nästa stadiga komponent.
För att flera barn ska få spela krävs dock frivilliga, påpekar Hujanen.
– Vi har redan frågat föräldrar till våra spelare och bekanta om någon skulle vara intresserad av att börja leda en grupp. För att få flera lag i flera åldersklasser krävs fler tränare. Alla intresserade får ta kontakt med mig!
– Många föräldrar i vårt lag har ställt upp jättemycket och det är vi tacksamma för. Det är genom frivilligarbete som vi får det här att fungera.
Blandad grupp
Fotbollsgruppen är en mycket blandad sådan. Både finsk- och svenskspråkiga barn är välrepresenterade, även om träningen går på finska. Och könsindelningen är spektakulär: en betydande andel av spelarna är flickor.
– Det har säkert positiva effekter för barnen. Många föräldrar har tackat oss för att vi tagit emot både flickor och pojkar i laget.
Vintern inne, sommarn ute
Laget tränar för tillfället två gånger i veckan. I framtiden kan det bli flera.
– Två är nog det minsta antalet för att hålla i gång laget. Och ännu behövs inte tre, men kanske om ett år, säger Hujanen.
Då vintern kryper på flyttar laget inomhus.
– Vi är ute så länge vädret tillåter. Och på våren flyttar vi ut så snabbt vi bara kan.
Just nu spelar laget inga matcher, men det blir det förhoppningsvis snart ändring på.
– Planen är att vi kan gå med i en kretsliga om ett drygt år. Kanske spela strömatcher nu och då.
– Vi spelade mot Ingå IF tidigare i år, och fick på näsan ganska rejält. Nästa gång hoppas vi det går bättre, säger Hujanen och skrattar.