Damfotboll på uppgång i Karis
Fotboll För Karislaget BK–46 damlag i fotboll står den tredje säsongen i division 5 inför dörren. I år har man dessutom en större trupp än tidigare säsonger.
I damernas division 5 har BK–46 de senaste säsongerna placerat sig på den nedre halvan av tabellen. Tidigare har man också haft en tunn trupp, det är inte fallet i år.
– I år har vi egentligen för första gången en tillräckligt stor trupp. Det är såklart bra, framför allt har vi haft möjlighet att träna på ett annat sätt än tidigare, berättar lagets tränare Mats Lillqvist.
De nya spelarna kommer i huvudsak från Ekenäs IF:s och FC Västnylands flickjuniorlag.
– Det är klart att det ger oss nya möjligheter, nu finns spelare tillgängliga från ett större område än tidigare, säger Lillqvist.
Hobby nivå
Man stiger inte från division 5, inför varje säsong blir lagen tillfrågade om de vill spela i fyran eller femman. Tills vidare har BK-46 valt att hålla till i division 5, en form av hobbyserie.
– Vårt främsta mål, åtminstone tillsvidare, är att hålla det hela på en hobby nivå. Men det är klart att det inte alltid behöver vara så, vi har många flickor som vill framåt i sin fotboll, säger Liljeqvist.
Inför årets säsong har Åsa Envall anslutit från FC Västnyland och Julia Rehn har kommit från EIF. Jessica Aalto hörde från tidigare till BK-46.
– När det tog slut med FCV ville jag ändå fortsätta spela fotboll. Det här kändes som ett bra alternativ, säger Aalto.
– Jag kom med av precis samma orsak som Jessica, enda skillnaden var att jag tidigare spelade i EIF, berättar Rehn.
Aalto berättar att det enbart varit positivt med nya ansikten i laget.
– Jag har stora förväntningar på säsongen, i år borde vi ha ett bra lag. Dessutom har vi en bra stämning inom gruppen, berättar hon.
Division 4 är möjligt
Flickorna spelar åtminstone ännu i år i hobbyserien, men får man tro dem kan de vara på väg uppåt.
– Jag tror att vi skulle klara oss i fyran med det här laget. Det skulle vara roligt att prova, säger Aalto.
Julia Rehn har erfarenhet av att spela i division 4, då hon spelat matcher för EIF:s damakademi.
– Så hög nivå var det inte på serien att vi inte skulle klara oss där, tvärtom.
Mats Lillqvist berättar att man som sig bör spelar den här säsongen slut innan man funderar på nästa.
– Som jag redan sade, så vet jag att de finns spelare som gärna skulle spela på en högre nivå. Det här är en fråga vi får ställa oss efter säsongen.
Annorlunda spel
För flickorna, med undantag av Rehn, är det första gången man provar på spel i en damserie.
– Jag vet inte riktigt vad jag skall förvänta mig, kanske ett mera fysiskt spel än i juniormatcherna, säger Envall.
– Samtidigt tycke jag det skall bli roligt att prova på det här, det är bara roligt att få mäta sig med de äldre, säger Aalto.
I serien spelar åtta lag och man möter alla två gånger, Lillqvist berättar att seriens nivå är varierande.
– Många lag i serien består av äldre spelare med erfarenhet, vi är egentligen det enda med så här många yngre spelare.
– Men det är bra för flickorna att få prova, vi har en viktig funktion då det gäller att fostra spelare. Speciellt nu, då det egentligen inte finns några damlag i regionen, säger Lillqvist.
Viktigt med damfotboll
I höstas kvalade Ekenäs IF:s damlag till division 1, man steg inte. Nu, när årets serier är på väg att börja, återfinns EIF inte i någon av dem.
– Personligen tycker jag det var synd att det gick som det gick. För sportens intresse är det alltid bra med framgångar, säger Lillqvist.
Samtidigt påpekar Lillqvist att det blåser nya vindar kring damfotbollen i Västnyland.
– Det är klart att det behövs ett tävlingslag på högre nivå, det har vi inte nu. Med det sagt behöver det inte betyda att det alltid är så, i BK-46 jobbar vi hårt och även Ingå IF börjar satsa mera på dam- och flickfotboll.
– Om några år kan det mycket väl finnas duktiga spelare och lag från våra trakter, berättar Lillqvist.
Intresset finns
Att det finns ett stort intresse för damfotboll i regionen, skriver Lillqvist under vilken dag som helst.
– Det finns många som har viljan att spela, det är inte minst vårt lag ett exempel på. Det största problemet vi har är ändå att hålla kvar spelarna.
För många lag, inte bara damlag, försvinner ofta spelare då de blir äldre och nya möjligheter kommer in i bilden.
– Att kunna träna ordentligt blir svårare om halva laget studerar på annan ort. Det här kräver satsningar av spelarna som alla kanske inte är beredda att göra, säger Lillqvist.
Inför årets säsong lider BK-46 inte av ovanstående problem. Laget har tränat i några veckor och har en trupp på drygt 20 spelare.
– Den största orsaken till att jag gör det här, är för att flickorna skall få spela fotboll. Det här är en grupp jag jobbat med tidigare och gör det gärna i fortsättningen också. Lagandan är det definitivt inget fel på, säger Mats Lillqvist.