Finland borde genomföra strukturella reformer som stöder sysselsättningen, minska regleringar på alla ekonomiska områden, gynna innovationer och nya företag, och öka samarbetet mellan företagen och högskolorna.
Samhällsekonomin måste anpassas till den ekonomiska bärkraften, statsskulden får inte öka, och underskotten i de offentliga finanserna måste jämnas ut.

Nu är det OECD som ger de här välbekanta rekommendationerna. Samtidigt påpekade den ekonomiska samarbetsorganisationen att anpassningen ska göras i små steg så att den gryende ekonomiska tillväxten inte störs.
När det gäller tillväxten är OECD snäppet mer optimistisk än andra konjunkturbedömare. Organisationen tror att Finlands ekonomi växer med 1,1 procent i år och 1,6 procent nästa år. I den färska prognosen som OP-gruppen presenterade tidigare i veckan stannar årets tillväxt under en procent.

För några dagar sedan presenterade det oberoende Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken sin analys. Rådet anser att regeringens anpassningsåtgärder är rätt dimensionerade och tidtabellen realistisk. Men enligt rådet tror regeringen alltför mycket på sitt konkurrenskraftspaket, med de omdiskuterade tvångslagarna.
Regeringen verkar inte räkna med att nedskurna förmåner leder till kompensationskrav i löneförhandlingarna. Då blir kostnadssänkningen och förbättrandet av konkurrenskraften mindre än beräknat.
OECD noterar regeringens strävanden att stärka konkurrenskraften och konstaterar bara att regeringen går vidare med lagstiftningsåtgärderna eftersom arbetsmarknadsparterna "hittills" har misslyckats med att nå en alternativ lösning.

Ett strukturellt problem som OECD fäster uppmärksamhet vid är Finlands låga sysselsättningsgrad.
Regeringens ambition är att höja sysselsättningsgraden till 72 procent och minska arbetslösheten till 5 procent, men målet verkar omöjligt att nå. Nu är sysselsättningsgraden 68 procent och arbetslösheten 9 procent.
För att Finland ska nå nordisk nivå krävs det att ungdomarna snabbt kommer ut i arbetslivet, att arbetslivskarriärerna förlängs, att arbetslösa snabbare får nytt jobb och att arbetskraftsinvandringen uppmuntras, skriver OECD. Det har sagts förut.

OECD pekar särskilt på de unga mammorna. I Finland är sysselsättningsgraden för mammor med barn under tre år 51 procent, bland de lägsta i OECD.
Receptet är att förkorta vårdledigheterna.
Men riktigt så enkelt är det inte.

En makroekonomisk analytiker drar en annan slutsats än småbarnsfamiljen gör i sitt mikroekonomiska perspektiv.
Vårdledighet kan vara ett ekonomiskt alternativ för den som inte har ett fast jobb att komma tillbaka till. Det är verkligheten för många unga familjer.
Om det inte finns jobb i sikte är det klart att mammor är vårdlediga så länge som möjligt.
Samma sak gäller arbetslösheten, både för unga och äldre.
Det är lätt att säga att den som har blivit arbetslös borde komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Men sysselsättningen förbättras inte av att förkorta ersättningsperioden med hundra dagar om det inte finns jobb att få.
Regeringen kan inte skapa jobb, men den kan åtminstone se till att utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder sätts in så tidigt som möjligt. Att spara i den här sektorn är verkligen kortsynt om regeringen vill att utbudet och efterfrågan på arbetskraft ska mötas lättare än hittills.