Tolv villkor för mer trovärdighet
Det gångna året har vi upplevt flera politiska stormar. De har skakat rejält om de politiska partierna och väljarnas sympatier har svängt i den kraftiga vinden. Under 2015 har flera partiers väljarstöd i opinionsmätningar fluktuerat med 7-8 procentenheter, vilket är väldigt stora variationer med finländska mått mätt.
Opinionsmätningar i Finland bör allmänt anses vara trovärdiga och ligga nära verkligheten, men det finns ändå orsak att syna dem kritiskt. Det har tre forskare gjort och i en rapport i det färska numret av tidsskriften Politiikka kommer de med skarp kritik av hur Yle och Helsingin Sanomat presenterar resultaten från de mätningar Taloustutkimus (Yle) och TNS Gallup (HS) gör på uppdrag av dem.
Forskarna Antti Salminen, Matti Wiberg och Siiri-Maija Heino har granskat de opinionsmätningar som Yle och HS har publicerat mellan december i fjol och april i år. Trion slog fast tolv minimikrav som borde uppfyllas då reslutat från mätningar presenteras i medierna. Mätningar som utfördes under de månader granskningen pågick uppfyllde i snitt endast fem av de tolv villkoren.
Alltid eller nästan alltid uppgavs vem som hade beställt mätningen, vem som utförde den och när den utfördes. Insamlingsmetod avslöjades också oftast i HS, mer sällan av Yle.
Stora brister fanns däremot beträffande information om svarsprocent, hur samplet har valts ut, hur stora de olika grupperna är (t.ex. ålder, social bakgrund) och hur viktning har utförts. Felmarginal anges ofta, men i praktiken en enda för hela mätningen, trots att felmarginalen varierar.
Den bristfälliga informationen innebär att läsarna, lyssnarna eller tittarna går miste om många väsentliga uppgifter för att kunna skapa sig en bild av hur tillförlitligt mätningsresultatet egentligen är.
Viktningen görs efter att materialet är insamlat så att det ska motsvara ett genomsnittligt sampel även om det kan finnas brister i fördelningen bland de som de facto har svarat på frågorna. Hur den viktningen görs kan inverka avsevärt på slutresultatet och därför är det märkligt att korrigeringskoefficienterna i viktningen hemlighålls.
Trenden i samhället går dessutom mot att färre svarar och att bortfallet ökar i undersökningar, vilket ökar viktningens betydelse.
Ofta är det människor i åldergruppen 15-74 år som tillfrågas. Med tanke på att befolkningen hela tiden blir äldre är det förvånande att inte den övre åldersgränsen höjs med 10-15 år. Människor som är 75 eller äldre röstar exempelvis flitigt i val och om deras åsikter inte mäts blir resultatet missvisande. De är redan nu ungefär en halv miljon och om tio år finns det över 700 000 +75-åringar i vårt land.
Opinionsmätningar har ett stort nyhetsvärde och kan påverka människor, som bland annat utgående från resultat i mätningar speglar sina egna värderingar och åsikter med vad “folket” anser. Makthavarna tolkar också resultat i opinionsmätningar och kan utgående från dem påverkas i sitt beslutsfattande.
Oberoende av hur nära sanningen man kommer i opinionsmätningar är det ändå fel att utgående från resultaten påstå att folket tycker si eller så. Opinionsmätningar baseras på att man tillfrågar ett urval personer om deras åsikter. Eftersom man inte frågar alla finns en viss osäkerhet i de siffror man kommer fram till. Och ju längre väg ett mätresultat vandrar från ursprungskällan, desto större är risken att det blir feltolkningar. Det är lite som den gamla leken “trasiga telefonen”.