Systemets fångar

Ett avtal om "sektorövergripande samservice" mellan de västnyländska kommunerna, arbets- och näringsbyrån och Folkpensionsanstalten ska ge kommunerna bättre möjligheter att sysselsätta arbetslösa.
Ett reportage i VN för en vecka sedan visar att det nya samarbetet verkligen behövs.

Hangös grundtrygghetsdirektör Elisabeth Kajander säger rent ut att kommunerna skulle kunna erbjuda sysselsättning åt flere personer än de nu gör, men de är låsta av arbets- och näringsbyrån. Kommunerna får inte sysselsätta personer som byrån betecknar som redo för omskolning eller arbetsprövning.
Arbetslösa som kunde sysselsättas blir systemets fångar och kan inte dra nytta av möjligheter som erbjuds.
Kommunerna betalar straffavgifter till FPA för varje person som har varit arbetslös mer än 300 dagar utan att hitta eller tilldelas sysselsättning. För Hangö handlar det om 120 personer som staden tror att den kan sysselsätta, men som nu är bundna av näringsbyrån och därför betingar straffavgifter.

Stelbenta byråkratiska system verkar motverka sitt eget syfte, att få arbetslösa tillbaka till arbetsmarknaden. Kommunerna fick ansvar för att sysselsätta långtidsarbetslösa, och drabbas dessutom av sanktioner om de inte lyckas med det. Den "sektorövergripande samservicen" borde ha byggts upp hand i hand med att kommunerna kopplades in på sysselsättningspolitiken.

Myndighetssamarbete är bättre än stela regelverk, men i ett bredare perspektiv borde större fokus läggas på skräddarsydda lösningar enligt den arbetssökandes egna behov och färdigheter.
Det pågår just nu ett pilotprojekt där arbetsförmedlingen har lagts ut på privata rekryteringsföretag som får betalt för varje arbetslös de lyckas sysselsätta. Erfarenheterna är uppmuntrande, rekryteringsföretagen har nått bättre resultat än traditionell arbetsförmedling.
Grundregeln är fortfarande att de aktiva åtgärderna måste sättas in så fort som möjligt, innan den jobbsökande har blivit långtidsarbetslös.