Öppna landskap

År 2019 ska Finland vara indelat i 18 självstyrande landskap. De ska ta över den verksamhet som nu sköts av 190 mellankommunala och statliga förvaltningsorgan.
Vid sidan av social- och hälsovården övergår räddningsväsendet och landskapsförbunden till de nya enheterna. Dessutom överförs uppgifter från både närings- trafik- och miljöcentralerna och regionförvaltningsverken till landskapen.
För räddningsväsendets del handlar det om att Nyland kommer att bilda ett jättestort räddningsverk med 1 600 anställda. I de övriga sjutton räddningsverken varierar personalantalet enligt brandmannaförbundet SPAL mellan 60 och 500. 

Landskapen som ska styras av folkvalda fullmäktigeförsamlingar ansvarar för beslut som förutsätter politisk prövning. Då måste fullmäktigeförsamlingarna vara regionalt och politiskt representativa.
Men hur genomförs det i Nyland, där huvudstadsregionens dominans är total? Periferins inflytande över besluten i Nylands förbund eller Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt är som bekant närmast försumbart. Och trots att antalet svenskspråkiga är förhållandevis stort i huvudstadsregionen blir också det svenska inflytandet marginellt.

Demokratiforskaren Kimmo Grönlund vid Åbo Akademi kastar fram en modell hämtad från Storbritannien där regionala medborgarpaneler ger invånarna möjlighet att ta ställning till politiska beslut. Problemet, som Grönlund är fullt medveten om, är att det är svårt att åstadkomma en koppling mellan panelerna och besluten i fullmäktigeförsamlingarna. Det blir närmast fråga om välunderbyggda opinionspejlingar.

De tvåspråkiga kommunerna är grundbultar när det gäller att trygga de språkliga rättigheterna. Rättigheterna måste också tryggas på följande nivå av förvaltningen.
Minister Lauri Tarasti utreder hur övergången mellan den gamla och den nya förvaltningen ska se ut. Han har tid till slutet av januari 2016.
Senast när hans rapport finns på bordet måste regeringen ta ställning både till medborgarinflytandet och göra en språkkonsekvensanalys i enlighet med nationalspråksstrategin, som också den här regeringen omfattar.