Tvångslagar eller förhandlingar?

Tvångslagarna är nyckeln till det låsta läget på arbetsmarknaden. Det bekräftas av FFC:s, Akavas och tjänstemannacentralen STTK:s gemensamma utlåtande om lagpaketet. Utlåtandet är en fullständig sågning.
Enligt facken strider lagarna mot grundlagen, EU-rätten och bindande internationella avtal.
Finlands Näringsliv EK gillar inte att de kostnadssänkande elementen är tidsbundna medan kostnaderna, bland annat för omställningsskyddet, är permanenta.

Arbetsgruppen som ska bereda lagstiftningen om lokala avtal bildas på traditionell trepartsbas. Det beskrev både facken och EK som positivt.
I förhandlingarna om samhällsavtalet krävde regeringen att arbetsmarknaden levererar ett resultat som överensstämmer med förhandsvillkoren. Nu har ingen part vetorätt. Det är ändå öppet vad som händer om gruppen inte når resultat.

Kopplingen mellan lokala avtal och ökad personalrepresentation i företagsledningen är en av de stora stötestenarna.
Arbetsgivarna vill gärna ha lösningar på företagsnivå, till exempel så att lönerna tillfälligt kan sänkas under kollektivavtalsnivån om företagets existens står på spel. Principen är inte ny, den har länge tillämpats när anställda går med på att sänka eller avstå från semesterpengen.
Men för att nå samsyn om när företaget är i allvarlig kris, och när krisen är över, krävs det nog att de anställda har bättre insyn i företagens situation än den som delges vid samarbetsförhandlingarna.
Lokala avtal och personalinflytande går hand i hand, betonar minister Olli Rehn. EK säger inte nej till ökad personalrepresentation, men är skeptiskt till lagstiftning om det.

Akavas Sture Fjäder ser förhandlingarna om lokala avtal som en möjlighet att överbrygga förtroendeklyftan som tvångslagarna skapar.
Till och med transportfacket AKT antyder att slopade tvångslagar kan vara en väg tillbaka till förhandlingsbordet.
Om regeringen vill pröva den möjligheten kan den inte köra på två spår, den måste välja mellan tvångslagar och förhandlingar.