Ny karta för kommunerna
Förvaltningsreformen med de nya landskapen ställer kommunerna inför en ny verklighet. Orienteringen kräver nya kartor.
Med vården försvinner en viktig del av kommunens kärnområde, närservicen till invånarna. Finansieringsmodellen är helt oklar, men grovt kan man räkna med att det som medborgarna nu betalar för vård och omsorg över den kommunala skattesedeln i stället styrs till staten. Kommunerna förväntas sänka sin skattesats i motsvarande mån.
Häromkvällen samlades ett trettiotal deltagare från Kyrkslätt, Sjundeå och Ingå för att konkretisera idéerna kring den nygamla tanken på Porkala stad. Alla idéer kändes inte helt realistiska.
Förslaget om automatiskt fördubblad byggrätt för alla fritidsbostäder – varför bara för dem? – och rätt att utan vidare bli fast bosatt i fritidsbostaden kolliderar med dagens regelverk. Permanent boende ger en del rättigheter – till exempel skolskjutsar – som kommunerna inte vill finansiera.
Men regeringens kampanj mot "onödiga normer" kanske avskaffar rätten till skolskjutsar, samtidigt som skolnätet blir glesare och ingalunda tätare.
Porkala är en tankemodell där de berörda kommunerna försöker orientera sig i ett nytt landskap. Den diskussionen borde komma i gång också väster om Porkala.
Den ska inte utgå från en sammanslagning, då blir positionerna låsta från början. Men Hangö och Raseborg, med färska stadsdirektörer, kunde gärna göra en seriös kartläggning av sina existerande samarbetsformer, och samtidigt utreda om det finns områden där samarbete kan ge ett mervärde.
Redan när det gäller kampen för att behålla vårdenheterna nära invånarna hörs en större enhet bättre än två små gentemot landskapet, vars politiska tyngd kommer att finnas i huvudstadsregionen.
Om ett djupare och bredare samarbete ger goda resultat kan det eventuellt föras vidare till en sammanslagning, men det kräver nog att statsmakten ställer upp med någon form av fusionsbidrag.
Ett sådant kan de djupt skuldsatta städerna ha svårt att tacka nej till, allra minst då resurserna för vården förs till landskapen, samtidigt som statsandelarna stramas åt och de själva tvingas sänka skatten.