Fördrag hade varit att föredra
Försöken att nå ett samhällsfördrag misslyckades igen. Tredje gången gillt lär nog gälla den här gången
För regeringen och speciellt statsminister Juha Sipilä (C) har ett samhällsfördrag varit ett huvudmål. Förhandlingarna med ett fördrag som mål inleddes redan innan regeringen de facto fanns.
Sipilä gjorde två misslyckade försök innan arbetsmarknadsparterna från oktober på egen hand har försökt hitta en lösning.
Men förgäves. Både Finlands näringsliv EK och transportfacket AKT hade svala känslor för ett samhällsfördrag och då passade de på att utnyttja de chanser som gavs till att hitta en "giltig" orsak att dra sig ur.
EK har hela tiden varit motsträvigt och sett regeringens egna lösningar som bättre än vad ett samhällsfördrag kunde tänkas bli. EK provocerade förra veckan motparten genom att meddela att man efter pågående förhandlingar inte längre ingår centrala arbetsmarknadsuppgörelser. Förhandlingarna hade då just gått in i en positivare fas och ett hopp hade tänts att det trots allt kunde gå vägen.
Bråkstakefacket AKT kontrade genast följande dag och meddelade att man inte går med i samhällsfördraget efter EK:s besked. Och då var det lätt för EK att i sin tur säga att det inte blir ett samhällsfördrag om inte alla, även AKT, är med.
Nu kan alla stå som förlorare.
För många arbetstagare innebär de tvångslagar som regeringen inlett beredningen av, sämre arbetsvillkor och sänkt inkomst.
För arbetsgivarna väntar en mycket svår arbetsmarknadshöst då nya avtal ska slutas i en situation där arbetstagarna redan drabbats hårt av de nya lagarna. Stor oro på arbetsmarknaden med strejker av olika slag är att vänta nästa år.
För regeringen leder det här antagligen till att de effekter på ökad konkurrenskraft som man är ute efter blir allt osäkrare.
För hela Finland betyder det fortsatt ytterst svåra ekonomiska tider. Den bilden förefaller inte att ha funnits i AKT:s och EK:s synfält.