Steg för steg mot jämlik vardag
Personer med funktionsnedsättning syns allt mer i samhället. Men lagstiftningen motsvarar inte dagens verklighet.
I våras fick personer med funktionsnedsättning stor uppmärksamhet då punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät representerade Finland i Eurovision Song Contest.
Förra veckan tilldelades Duvteatern statspriset i scenkonst. I motiveringarna betonas inte bara det konstnärliga utan också att teatern på ett pedagogiskt sätt lyfter fram till exempel tillgänglighetsfrågor. I motiveringarna sägs också att Duvteatern ruckar på normerna, gör samhället mer jämställt och inkluderande.
Priset kunde inte ha kommit mer lägligt. I dag inleds den nationella funktionshindersveckan, som har temat delaktighet.
Teatern och bandet är två ypperliga exempel på att personer med funktionsnedsättning syns i samhället och uppskattas. Å ena sidan kan vi skönja en attitydförändring gentemot personer med funktionsnedsättning.
Å andra sidan har vi de misstänka fallen av misshandel och vanvård på Kårkullas enheter. Fallen visar på ett mörkertal, vars storlek vi inte känner till.
I Svenskfinland har man aktivt arbetat för att öka förståelsen för hur vardagen för personer med utvecklingsstörning ser ut. Det har utbildats erfarenhetstalare. De är personer som själv har någon form av utvecklingsstörning. De ska ses som resurser då beslutsfattare och tjänstemän ska fatta beslut om till exempel boenden. Personer med funktionsnedsättning är inte en homogen grupp utan den enskildes behov och erfarenhet är viktiga att ta i beaktande för att stödja den egna personliga utvecklingen.
En viktig del i att vara delaktig är att ha ett jobb. Finska Kehitysvammaliitto föreslår i en färsk rapport en modell om hur personer med utvecklingsstörning kan slussas in med individuellt stöd så man landar rätt i arbetslivet.
De allra flesta personer med utvecklingsstörning som jobbar får inte lön utan en arbetsersättning. Det här trots att många gör en fullgod arbetsinsats. Här går nu Vanda stad i bräschen för en kursändring, man betalar lön enligt kollektivavtalet för arbetet.
Mycket görs för att personer med funktionsnedsättning ska bli delaktiga men det är enskilda kommuner, organisationer som står för det. Däremot motsvarar inte lagstiftningen dagens verklighet.
Under förra regeringsperioden arbetade en grupp vid Social- och hälsovårdsministeriet med en sammanslagning av handikappservicelagen och specialomsorgslagen. En revidering av lagstiftningen är nödvändig för att Finland nästa år ska kunna ratificera FN-konventionen om ett jämlikt samhälle för personer med funktionsnedsättning. Den nuvarande regeringen går ändå på en annan linje och vill enbart göra justeringar i specialomsorgslagen.
Två centrala begrepp i lagstiftningen är självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder. Självbestämmanderätten handlar om att den berörda själv ska kunna påverka beslut som berör vardagen allt från vård till boende.
Förbundet De utvecklingsstördas väl påpekar att specialomsorgslagen endast gäller personer med utvecklingsstörning, en stor grupp personer med funktionsnedsättning faller utanför.
Förbundet kräver också att begränsningsåtgärderna klart definieras i lagen, när det till exempel är motiverat att hålla dörrar låsta på boenden.
Det är beklagligt att regeringen i Finland år 2015 ser ut att lämna lagstiftningen ofullbordad så att inte alla gruppers mänskliga rättigheter erkänns, inte minst med tanke på förvaltningsreformen då vården omorganiseras. Det får inte bli så att grupptillhörigheten är avgörande för självbestämmanderätten.