Hyggligt förspänt för Finnair
Med storinvesteringar i nya plan tar Finnair ett enormt steg ut på världskartan. Mycket är väl förspänt.
Vill man veta hur det går för Finnair finns ju alltid börsanalyssiffrorna. De bästa branschspecifika nyckeltalen om Finnair finns däremot att hitta så långt borta som hos flyganalytikernätverket Capa i Australien. Men så är branschen och dess dagliga verksamhet ju också global.
Flyganalytiker ser uppenbart Finnair ligga i brittiska British Airways intressesfär. Vid ett Capaseminarium i Helsingfors nyligen var också Finnairs ledarskikt ute med så vågade stunts det bara går, med respekt för att det i sista hand är statsminister Juha Sipilä (C) som ansvarig för statsbolagen som har sin hand över statens 55 procents andel i Finnair.
Under den förre piloten Willie Walsh jobbar British Airways (BA) på en "de fyra vindarnas strategi". BA hör globalt till Oneworld-alliansen, men har i Europa arbetat på en inre kärna med bolagsköp i kontinentens fyra hörn. I sydväst tog BA:s moderbolag IAG in spanska Iberia och i väst irländska Aer Lingus.
Längst i sydost har man haft ett intresse i Jordaniens flygbolag, även om Syrienkrisen kom emellan. Och här i nordost, i ett attraktivt hörn mot storcirkeln till Asien, är Finnair samarbetspartner och tänkbart köpobjekt.
Airbusfabrikerna i Frankrike rullar ut innovativa nya Airbus A350 för interkontinental trafik. Först i världen med plantypen blev Qatar Airways ur gruppen av bolag som i Mellanöstern tävlar om trafiken till Asien. Först med A350 i Europa blev Finnair, som likaså tävlar om Asien, men längre norrut.
Finnairs steg in i den nya generationens flygtrafik är enormt. Av de 19 plan bolaget har beställt är redan ett par av dem mer värda i pengar än hela Finnair. Att bolaget har trimmats och sanerats genom en hård personalpolitik verkar däremot ha gett resultat. Både Finnair och det lätt obskyra dotterbolaget Norra anställer – kort efter samarbetsförhandlingar då både folk och flygplan ställts ur huset – nu nya piloter och ny kabinpersonal.
Finnair ska som statsbolag i första hand se till att ägarna, finländarna, kan resa för både nytta och nöje. För inrikestrafik i ett glest Finland har otaliga försök gjorts med olika upplägg: Karair, Finnaviation, Aero, Finncomm, Flybe och nu regionalflygbolaget Norra. Konkurrenten SAS gav upp och sålde sitt finländska dotterbolag Blue 1 till Irland.
Staten försöker nu hitta en lösning för inrikestrafiken utanverket kring själva flyget. I en flygtrafikstrategi till 2030 hade föregående regerings trafikministrar Merja Kyllönen (VF) och Paula Risikko (SamI) visioner om flygfältsstäder och turistinvesteringar som skulle bevara alla 25 flygplatser.
Vidarearbetet på det verkar däremot vara illa förankrat. Tre landskapsförbund och NTM-centraler antog nyligen en trafikstrategi för östra Finland utan särskilt mycket av ministeriets visioner. Snarare klagade man på det där det vanliga: flyget till Helsingfors är dyrt och flyger på fel tider.
Nuvarande trafikminister Anne Berner (C) väntas ta ställning till inrikesflygets framtid under våren. Efter hennes rafistuleringar kring VR kan överraskningar vara att vänta också här.
Avgörande är i alla fall hur det går för Finnair. Det ser väl förspänt ut just nu och de naturliga fienderna är få. Och går det på tok verkar en flygkoncern i England ha ett gott öga till att driva åtminstone delar av Finnairkonceptet vidare in i framtiden.