Västnyland blir resursfattigare

Först dras Y-tågen in, med så kort varsel att det är näst intill omöjligt att få fram ett ersättande kollektivtrafiksystem. Minister Anne Berner (C) sade när hon träffade den västnyländska delegationen som ville diskutera nedläggningen att 11 000 namn på en protestlista inte betyder någonting. Hon sade vidare att de nya alternativen blir billigare – för staten eller för resenärerna? – och att alla kommer att vara mycket nöjda om ett år.
Men hur alternativen ser ut säger hon inte, och då verkar det närmast som om hon antar att åhörarna tror på julgubben.

Nyss meddelade Pohjolan Liikenne, som hör till statliga VR Group, att man vill dra in flera vitala busslinjer redan från årsskiftet. Bland dem som drabbas finns elever från Ingå som går i skola i Lojo. Neddragningen görs dessutom mitt under läsåret, då skolorna har svårt att anpassa sig till andra tidtabeller.
Pohjolan Liikennes avveckling drabbar både kommunikationerna mot Helsingfors och den interna trafiken i de västnyländska kommunerna.
Man kan säga att kommunerna måste ta ett större ansvar för sina kommunikationer, till exempel kan Sjundeå förhandla om tågtrafik med Helsingforsregionens trafik. Men det måste finnas mera tid för utredningar så att en eventuell övergång kan ske smidigt.

Ännu allvarligare än ingreppen i kommunikationerna var måndagens nyhet att Närings-, trafik- och miljöcentralen slutar handla upp arbetskraftsutbildning av Axxell. Skolan förlorar 1,1 miljoner euro i intäkter och inleder samarbetsförhandlingar.
NTM-centralen kommer att koncentrera de pengar som finns för upphandling till huvudstadsregionen.

Axxell och dess föregångare Korsnäs kurscenter har anordnat arbetskraftsutbildning i Västnyland i decennier. Arbetskraftsutbildningen är ett av de allra viktigaste instrumenten för att få arbetslösa tillbaka i arbetslivet. Utbildningen kan öppna nya vägar, och den kan också ge möjlighet att komplettera oavslutade studier.
Västnyland befinner sig mitt i en näringspolitisk strukturomvandling där sysselsättningen minskar både inom industrin och i den offentliga sektorn. Här är vuxenutbildning och möjligheter till omskolning av avgörande betydelse för dem som blir arbetslösa.
Nu flyttas utbildningen längre bort, samtidigt som kollektivtrafiken skärs ned.

I ett samhällspolitiskt perspektiv är minskade anslag för arbetskraftsutbildning ungefär så fel det kan bli när arbetslösheten ökar och kommer att öka under den närmast överskådliga framtiden.
Regeringen talar en dag om att aktivera arbetslösa att söka sig ut i arbetslivet, och följande dag minskar den resurser som kan göra det lättare att få ett nytt jobb.  

Den samlade bilden är mörk när man ser hur Västnyland drabbas av de statliga åtgärderna. Kommunikationer som gör det möjligt att jobba i huvudstadsregionen stryps, rehabiliteringsmöjligheterna för arbetslösa skärs ned.
Det är ironiskt att motorn bakom alltsammans är en regering där statsministerns parti säger sig värna om regionerna och vill hålla hela landet livskraftigt, och arbetsministerns parti ser sig som ett arbetarparti som söker stöd bland annat hos dem som har råkat i fötterna på strukturomvandlingarna.
För Västnyland verkar följderna på lång sikt bli en dränering på arbetsför befolkning. Vid vilket framtidsseminarium slog man fast att kustregionen väster om Helsingfors i huvudsak ska fungera som fritidsområde?