Rödgrönt klirr i kassan
SDP:s nätverkande kan ta skruv – om fältet hänger med.
Socialdemokraterna krattar flitigt ihop sitt underlag till det som skulle bli ett alternativt samhällsfördrag. SDP vill med frivilligorganisationer och andra i samhället nätverka för en annan samtalsagenda än regeringens.
Samhällsfördragen är begravda av regeringen. SDP har också tonat ner det ordet och talar nu mera sossevant om att göra tillsammans, om rejäla handslag och så vidare.
Vid en första storträff i måndags hade partiet överraskande brett fått med sig allt från föreningar för bostadslösa, funktionshindrade och unga, till kyrkan, högskolor och företagarorganisationer. Plus fackledare, fortfarande rosiga om kinderna efter fredagens massmanifestation i Helsingfors.
Mest överraskade utvecklingsfonden Sitra. Ofta associerad med bergsråd och styrelseproffs, tog Sitra nu mest applåder vid SDP:s seminarium. Sitra har också den gångna debattsommaren med hög profil deltagit med inlägg om hållbar ekonomi hos så radikala miljöaktörer som Greenpeace.
Sitras överombudsman Mikko Kosonen, en av många innovationsledare med bakgrund i Nokia, ser ekonomisk tillväxt och affär i allt vi i välfärdsstaten kan om hälsa och välbefinnande – det här i stället för att fokusera på att välfärden är dyr och ska monteras ner.
Nya tjänstekoncept vill Sitra se kring uthyrning och återvinning av det vi behöver för vardagen. "Behöver man äga allting här i världen" går säkert hem hos dem som försöker blåsa liv i det sista av sitt socialistiska arv.
Det är också ett lite annat spår än Sipiläregeringens uppenbara löpande bands- och klockkortspolitik. Om SDP som en falnande maktfaktor lyckas ta upp den här mottrenden kan något möjligen ännu vända för partiet.
För SDP är utmaningen att få det här att fungera lokalt. Att arbetarföreningen samtalar om framtiden med yrkesutbildningen, företagarna, församlingen eller de bostadslösa punkarna, det är fortfarande för mången kommunsosse ett stycke utöver det vanliga.