Skärpning eller signaler?
Inrikesministeriet meddelade i lördags att Finlands flyktingpolitiska linje skärps. Det tycks handla om att systematisera mottagandet.
Enligt gårdagens beräkningar har Finland hittills i år tagit emot ungefär 12 500 flyktingar. Av dem anlände 2 800, en femtedel, förra veckan. Finland är ett relativt sett mycket resursstarkt och välorganiserat samhälle. Ändå kräver så många nykomlingar som är så gott som helt beroende av samhället för inkvartering, mat och hälsovård, en stor insats. Flyktingarna ska registreras, deras identitet och bakgrund kontrolleras och asylprocessen komma i gång.
De flesta som kommer till Finland är irakier, av dem som redan anlänt är över hälften från Irak. På andra och tredje plats kommer flyktingar från Somalia och Afghanistan.
Under den senaste veckan har de flesta asylsökande anlänt från Sverige, via Haparanda och Torneå.
I fredags meddelade statsminister Juha Sipilä (C) och inrikesminister Petteri Orpo (Saml) att de asylsökande ska kontrolleras noggrannare och att mottagandet ska bli mer systematiskt.
Finland inför inte någon kontroll vid gränsen Torneå-Haparanda men polisen gör stickprov där. Juridiskt handlar det om en tillämpning av utlänningslagen. I praktiken är effekten i stort sett densamma som med en gränskontroll inom Schengen. I går meddelade myndigheterna att polisen skärper övervakningen av utlänningar i hela landet, inte bara vid gränserna.
Det är befogat att följa med hur polisen gör sina stickprov – utifrån hud- och hårfärg?
Redan under veckoslutet organiserades flyktingmottagandet om, och när flyktingslussen i Torneå öppnar i morgon blir mottagandet ännu mer systematiskt.
Utlänningar som inte har legal rätt att vistas i Finland hänvisas till flyktingslussen. De asylsökande registreras och deras fingeravtryck dokumenteras. Om någon uppenbart inte har rätt att söka asyl i Finland avvisas personen. I praktiken är det i så fall en asylsökande som har registrerats i ett annat EU-land tidigare och som kan återbördas till det landet. Det är skäl att påminna om att en asylsökande alltid måste tas emot.
De som söker asyl slussas sedan vidare till olika flyktingförläggningar runtom i landet. På fredag fanns det 6 000 platser i flyktingförläggningar och 3 000 nödinkvarteringsplatser.
Skärpningen av linjen verkar alltså vara främst verbal. I praktiken betyder det en mera organiserad mottagning av flyktingarna, vilket är välkommet. Syftet är uppenbarligen att sända en signal till flyktingarna och människosmugglarna. När det gäller att hjälpa nödställda behövs ingen skärpning.
Det behövs inte heller någon skrämselpropaganda utan fakta. Det kan säkert finnas personer som inte har rent mjöl i påsen bland de asylsökande men vi måste lita på att våra myndigheter hittar dem. Majoriteten har flytt från krig och kaos och behöver skydd och ordnade förhållanden.
Sannfinländarna har ett uppenbart behov att tala om skärpningar av olika slag. Försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) erbjuder försvarets hjälp vid gränsen mot Sverige och utrikesminister Timo Soini (Sannf) aviserar sämre social trygghet för asylsökande. En utredning om stöden pågår men det är knappast förenligt med vår grundlag eller internationella konventioner att ytterligare försämra stödet till personer som bor i Finland men har ett annat ursprung, språk och religion.