Västnyland blir svagare
Att Y-tågen dras in påverkar både invånare och potentiella inflyttare. Infrastrukturerna försvagas.
Kommunikationsministeriet avvärjde i februari 2014 de då aktuella hoten mot Y-tågstrafiken. Samtidigt var budskapet från ministeriet att kommunerna borde planera nya bostadsområden så att de finns inom räckhåll för spårtrafiken.
Det har kommunerna gjort länge. Men det går inte i en handvändning att planlägga, bebygga och befolka nya områden.
När huvudstadsregionens lokaltågstrafik nådde Karis efter elektrifieringen av kustbanan såg beslutsfattare, samhällsplanerare och invånare det som en permanent förstärkning av regionens infrastruktur.
Också de som funderar på att flytta till Västnyland har kunnat räkna med att tågen går, och kopplar regionen till huvudstadsområdets allt tätare kollektivtrafiknät.
På tisdagen kom chockbeskedet att Y-tågen upphör helt och hållet i slutet av mars nästa år.
I medeltal tar närmare trehundra personer varje dag Y-tåget från Sjundeå. De har litat på att tågen är ett pålitligt färdmedel som man kan bygga långsiktiga beslut på.
Nu måste de planera om sina dagliga rutiner, och de berörda kommunerna tvingas se över sin områdesplanering.
De får också lov att stryka begreppet "fungerande spårbunden kollektivtrafik" från listan över kommunens starka sidor.
Följden är ju självklart att biltrafiken ökar. Försämrade tågförbindelser kan delvis kompenseras av bussar, om trafikbolagen anser det lönsamt. Om nedläggningen av Y-tågen i stället leder till subventionerad busstrafik kan man undra vad samhället egentligen sparar på operationen.
Vill man uppfylla ett av de övergripande samhällspolitiska målen, att minska utsläppen, är det definitivt ett steg bakåt.
I huvudstadsregionen märks nedläggningen bland annat som ökad trängsel på infartslederna.
De västnyländska kommunerna hade redan bokat in en träff med trafikminister Anne Berner (C) för att diskutera Y-tågstrafiken.
Men ministeriet hade inget behov av konsekvensbedömningar från den region som drabbas.
Det är en märklig signal av en minister vars parti alltid har värnat om regionernas livskraft och utvecklingsmöjligheter.