Färre vuxna per barn, mera byråkrati
Större dagvårdsgrupper och en begränsning av den subjektiva rätten till dagvård drabbar barnen. Sparandet kan få motsatt effekt.
I fredags skickade undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) ut en rad lagförslag som gäller dagvården på remiss. Det är meningen att de ska träda i kraft i augusti 2016, det vill säga tidigare än regeringen ursprungligen planerade.
Grupperna för barn över tre år blir större. I framtiden går det 8 barn på en vuxen, mot 7 nu för tiden. Det betyder grupper med 24 barn. Alla barn är inte på plats hela tiden, men det är inte heller alla vuxna. Daghemmen gör långa dagar och morgonskift avlöses av eftermiddagsskift. I praktiken är det alltså färre än 3 vuxna närvarande under delar av dagen.
Småbarnspedagoger och annan barnexpertis oroar sig för barnens trygghet och välbefinnande i så stora grupper med så få vuxna. Saken kompliceras ytterligare av att också den subjektiva rätten till dagvård begränsas för familjer där föräldrarna inte jobbar eller studerar på heltid. Alla barn ska ändå ha rätt till minst 20 timmar småbarnspedagogisk verksamhet i veckan. Det är bra – men pusslet med grupperna blir svårare.
I dag är allt färre jobb sådana att de passar in i vanligt heltidsmönster med 37–40 timmar i veckan. Det finns nollavtal, deltidsjobb och projektjobb. Hur de ska jämkas samman med dagvårdsrätten vet vi ännu inte. Men det verkar vara klart att systemet skapar mera byråkrati. Det kan också bli stora variationer mellan kommunerna. I värsta fall bollas barnen fram och tillbaka mellan grupper och daghem – fast ministeriet säger att barnen ska få stanna kvar i samma enhet även om omständigheterna förändras.
Personaldimensioneringen och begränsningen av den subjektiva rätten beräknas spara 129 miljoner. Det gör man alltså genom att skapa nya normer och byråkrati.
Det är inte klokt att spara på barnens bekostnad. På sikt kan det stå sig dyrt.