Spetsprojekten ska ge nystart
Juha Sipilä gav sig och regeringen hundra dagar för att lägga grunden för den nystart som regeringsprogrammet syftar till.
Slutet på hundradagsfristen börjar skymta, och tiden fram till budgetmanglingen nästa vecka präglas nu av att de ansvariga nyckelministrarna redogör för sina ansvarsområden i det paket som presenterades på måndagskvällen. Paketet består av fem delar, prislappen är 1,6 miljarder euro.
SDP och De gröna kritiserade genast spetsprojekten för att det saknas konkreta åtgärder. Men i motsats till den förra regeringen har den nuvarande åtminstone ett klart, och rätt koncist, tidsschema.
Redan i oktober ska regeringen bestämma upplägget av social- och hälsovårdsreformen, då slås både finansieringsmodellen och antalet vårdområden fast. Då klarnar också den ekonomiska ramen för reformen, som inte är en del av spetsprojekten.
Vårdreformen innebär en genomgripande omstrukturering av den offentliga servicen.
I oktober bestäms själva ramen för reformen, det är antalet vårdområden, förvaltningen med folkvalda beslutsorgan, och finansieringen. I runda tal handlar det om tio miljarder euro som flyttas från kommunerna till de nya områdena. Centergruppens ordförande, förre statsministern Matti Vanhanen talar om alla tiders skattereform.
I den knepiga områdesindelningen måste de språkliga rättigheterna garanteras. Då prövas allvaret i de tre regeringspartiernas vilja och förmåga att se till språkminoritetens intressen.
Spetsprojektens innehåll konkretiseras när klumpsummorna bryts ned till enskilda moment. Tyngdpunkten är i alla fall klar, de största summorna, 300 miljoner euro, läggs på utbildning respektive bioekonomi. Bioekonomi är en klar Centerprioritering, bland annat får den inhemska livsmedelsproduktionen ett särskilt omnämnande.
Samlingspartiet kämpade för utbildningen och ville ursprungligen lägga dubbelt så mycket resurser på det området.
Nu får utbildningen 300 miljoner för spetsprojekt, men samtidigt skär regeringen bort mer än dubbelt så mycket av budgetfinansieringen under regeringsperioden. Statsministerns förklaring är att spetsprojekten syftar till tillväxt, medan budgetminskningen är en följd av att statens utgifter permanent måste sänkas till en lägre nivå för att stoppa skuldsättningen.
Den största enskilda summan i satsningen är 600 miljoner euro som ska användas för att täcka åratal av försummat vägunderhåll.
Det är goda nyheter för alla som rör sig på vägarna, och det gäller nu för de regionala intressena att göra sig gällande när resurserna fördelas.
Det är också viktigt att se till att pengarna verkligen används för det befintliga kommunikationsnätet. De som lobbar för den nya bansträckningen mellan Helsingfors och Åbo via Lojo ser säkert satsningen som en möjlighet, men om den förverkligas försämras kommunikationerna längs kustbanan, framför allt i Västnyland.
Spetsprojekten, också vägunderhållet, finansieras utanför budgeten med avkastningen från statlig egendom. Det handlar både om dividendintäkter och om försäljning.
Statsminister Juha Sipilä har ett målmedvetet grepp om sina reformprojekt. Om satsningarna leder dit han vill, till ökad produktivitet, ekonomisk tillväxt och förbättrad sysselsättning, är omfördelningen av resurser motiverad.
Men för att satsningen på vägarna verkligen ska leda till en permanent höjning av standarden måste den följas upp genom att resurserna för det årliga underhållet höjs så att vägnätet inte förfaller på nytt.
Att hålla vägar och annan infrastruktur i skick är normalt inte något spetsprojekt, det är så man gör för att se till att investerat kapital inte går förlorat.