Räddade liv och goda mammor
Projekt kring folkhälsa skapar en god bas för en nation. Men också nya normer och vassa bilder av dem som "lever dåligt".
Ibland hör man småbarnsföräldrar säga att de har fött barn för att rädda en hotad byskola, eller för att "göra sitt" för en avfolkningsort.
Det här är halvt på skämt, halvt på allvar. I regel välkomnar vi inte barn in i livet för att samhället, eller Finland, ska bestå. Det gör vi för familjegemenskapen och vardagskärleken därhemma, för "den lilla världen", som Ingmar Bergman lät en av sina filmgestalter formulera det.
Så privat har det inte alltid varit. Det har funnits tider när barn ansågs vara ett friskt tillskott för fosterlandet och när det rentav ansågs vara sunt om barnet tidigt visade tecken på att en dag bli en god soldat.
Folkhälsan, både begreppet i ordboken och den finlandssvenska institution som heter så, föddes däremot på sin tid med en rätt stark syn på att bevara fosterlandet, eller folkstammen.
Stora folkhälsoprojekt fortgår fortfarande. Kring Kuopio universitet pågår det massiva projektet Kubico, som i över 20 års tid kommer att följa upp 10 000 mamma-barnpars hälsa; hela årgångar ända tills barnen är vuxna.
Östra Finland blev starkt hälsomedvetet genom Norra Karelen-projektet, som startades 1972 för att minska på matfetter och på den internationellt sett katastrofalt höga dödligheten här i hjärt- och kärlsjukdomar.
Projektet ska under 25 år ha räddat dubbelt så många liv som de som stupade i våra senaste krig. Det vi lärt oss om mat och motion här ska i snitt ha förlängt den finländska medellivslängden med tio år.
Vi tar mycket som gäller allmän folkhälsa för givet. I världen är det inte självklart med ämbetsverk som vårt institut för hälsa och välfärd, THL, som proffsigt och snabbt informerar om allt från extra vaccinationer, årets influensor till ödesdigra pandemier. I andra länder och tider har man fått vända sig till något sjukhus, någon läkare eller till kloka gummor när man haft oro för pesten.
Folkhälsoprojekten får också en ny dimension när man i dag kan samla in och analysera stora mängder data för att påvisa vetenskapliga sammanhang kring hälsa. I ett annat projekt ska finlandssvenska Folkhälsan i sitt Dagisprojekt följa upp 800 dagisbarn bland annat i Borgå och Lovisa.
I Kuopio talar man om sitt projekt som varande "i Arvo Ylppös anda" och önskar att det ska utvidgas till hela Finland. Man bör ställa några frågor kring det där med Ylppö.
Det var trots allt ett tag sedan han startade som ledande barnläkare 1920. Det var nationsbyggets tidevarv och tider då också de som månade om den allmänna kvinnohälsan glatt fokuserade på kvinnans uppdrag som mor och föderska – "sitt rätta, naturliga kall att ge nytt liv åt nya personligheter", som det hette i en populär bok från efterkrigsåren.
Dessvärre finns det i Kuopioprojektet fortfarande 2015 – bland alla livmoderprov och dammprover ska tas hemma hos folk – rätt så lite av att man också skulle höra hur moderna, jämställda kvinnor själva definierar sitt välmående.
I projekt kring folkhälsa är det också ideologiskt viktigt att se vad man distribuerar efteråt. Är det råd och hjälp eller nya vassa normer om vems mamma som "lever dåligt"?
I ett nytt nationalistiskt-konservativt klimat behöver man också vara möjligast exakt med vad man vill säga med sina resultat.