Trump förvånar och förskräcker
Varje land har sina populister. I USA heter han Donald Trump.
Få tror på allvar att miljardären Donald Trump har en chans att bli nominerad till republikanernas presidentkandidat. Trots att han leder klart över de andra kandidaterna.
Trumps uttalande om Fox News-journalisten Megyn Kelly åstadkom en storm av indignation, också bland republikanerna. Men det har inte tärt på Trumps popularitet. Tvärtom. Opinionssiffrorna gick upp.
Kelly ställde frågor till Trump om hans tidigare nedlåtande kommentarer om kvinnor. Efteråt sade Trump att Kelly varit så arg att "det rann blod ur hennes ögon, näsa och ifrån lite varstans". Trumps uttalande tolkades som att han hänvisade till att Kelly menstruerade. Det har han förnekat.
Men Trump har inte bett Kelly om ursäkt. I stället har han sagt att det är Kelly som borde be honom om ursäkt.
Megyn Kelly kommenterade saken för första gången i går. Kelly citerade Adolph S. Ochs principer för The New York Times när han köpte tidningen 1896: det är journalistik utan fruktan eller favörer som gäller.
Men det är inte bara Kelly som är i skottgluggen för Trump. Carly Fiorina, den enda republikanska kvinnan som kämpar om partinomineringen, har inte en chans, enligt Trump. "Man får ju huvudvärk av att lyssna på henne i mer än tio minuter", sade Trump.
Kanske Trump borde ta Fiorina på allvar. Enligt en färsk opinionsundersökning stiger också hon i popularitet.
The Washington Post har redan myntat begreppet "trumpisterna" som gemensamt namn för Trump och hans anhängare. Det pekar mot att det inte handlar enbart om Trump själv, utan om att han lyckats formulera ett missnöje. Om invandrarfientlighet och kvinnoförakt ligger som grund för detta missnöje, kan motsättningarna öka ytterligare i USA.
Ingen vet hur långt Trumps burdusa stil bär honom och hur det påverkar andra.
Om man vill leta efter liknande exempel på närmare håll behöver man inte gå så långa vägar.
Vem hade trott att Timo Soini (Sannf) med sin populistiska retorik skulle lyckas skapa en plattform som gjorde hans parti till regeringsparti och som gav honom själv en ministerportfölj?