En chefsekonom om dagen
Nyhetsmedierna ger omotiverat uppdraget att uttolka världen till våra banker.
En chefsekonom om dagen håller okunskapen borta – så tycks det oskrivna elfte budet på varje nyhetsredaktions hustavla lyda just nu.
Inom medierna måste vi fråga oss om det är bra att kommersiella företag som Aktia, Nordea, Danske Bank eller OP-gruppen dagligen har företrädet att uttolka den europeiska vardagen för oss.
Låt det vara sant att man inom bank och finans har blivit snabbast att läsa av samhällets minspel och omärkliga darrningar. Inget ont i det. Men det är fortfarande ett falskt mantra att ”allt” vore ekonomi.
Experter och orakel kom förr ur andra branscher; före bankerna från ekonomiska forskningsinstitut; före dem var de kanslichefer och ledande statstjänstemän, före dem sociologer och socialforskare, före dem filosofer och författare...
Sveriges folkhem gick så långt att Socialstyrelsen fick mästra om den rätta vardagen, så att ämbetsverket till sist började förekomma i sketcher och politisk satir.
Vi har två journalistiska problem med chefsekonomerna.
Det ena är att de framställs som neutrala uttolkare. Det är de inte. När bankanalytikern gör sig till expert på ”grekisk mentalitet” missar den som håller mikrofonen att europeisk banksektor inte är en utomstående åskådare. Bankvärlden är djupt inblandad i den eurokris som i åratal nu har sin inkubationstid tickande under huden på oss.
För det andra representerar chefsekonomen ett företag. Även om hen hade opinionshygien nog att inte allt för bjärt driva sitt företags intressen, så drivs hen av prioriteterna på jobbet.
Om medierna som omväxling till banken hörde en chefsanalytiker vid ett ledande finländskt skogsindustri- eller ett infra- och byggföretag, skulle också de underliggande politiska nyanserna bli andra – till exempel ifråga om någonting så centralt som spar- kontra stimulanspolitik. Mycket lite inom ekonomi är neutrala fakta.