Fortsättningen blir svårare
När EU-länderna kombinerar frivillighet med humanitärt ansvar kan summan för Finlands del bli noll.
Fattas bara annat, kunde man säga om att EU-medlemmarna gick med på att fördela ansvaret för 40 000 asylsökande och ytterligare 20 000 kvotflyktingar. Unionen har som mottagare av Nobels fredspris knappast råd att kategoriskt vända ryggen till en humanitär tragedi som utspelas på dess tröskel, Medelhavet.
En minst lika viktig faktor är den inbördes solidariteten. Till exempel Italien krävde redan för flera år sedan att de övriga medlemmarna i EU-familjen ska ta på sig en del av ansvaret.
Men det handlar fortfarande om ett principiellt beslut. Hur många asylsökande vart och ett av EU-länderna tar sig an ska dikteras av varje lands fria vilja.
Att man inte lyckades komma överens om någon fördelning fick bland annat Italiens premiärminister Mario Renzi att se rött.
Frivillighet ger ju åtminstone i teorin möjligheten att inte öka det totala antalet flyktingar alls. Så kan det gå för Finlands del, i synnerhet som utrikesminister Timo Soini (Sannf) i går bekräftade att frivillighet kan betyda noll.
Att Italien befrias från ansvaret är logiskt med tanke på att det totala antalet flyktingar som tagit sig över Medelhavet till Italien vida överstiger det antal som ska fördelas mellan de övriga.
Beslutet att göra ett undantag för Ungern och Bulgarien handlar om att Ungern tagit emot över 60 000 flyktingar i år och att 95 procent av dem har kommit via Serbien.
Bulgarien betraktas som så fattigt att det inte kan sörja för flyktingar.
Av de återstående EU-länderna kan man vänta sig att åtminstone Sverige och Tyskland som redan axlat ett stort ansvar och tagit emot mest flyktingar kan räkna med att de har en större frihet att bestämma om att ta emot ytterligare flyktingar än de som inte hittills på sin höjd bara har gläntat på sina dörrar.
Fokus i asylfrågan ligger nu på flyktingströmmarna över Medelhavet. Men kriget i Ukraina och spänningar på andra håll i Europa kan resultera i inströmningar från också andra väderstreck.
Till detta kommer frågan om den fria rörligheten över huvud taget. I Storbritannien vill man begränsa rättigheterna för bland annat polacker som nu har rätt att lyfta barnbidrag för sin familj som stannat kvar i Polen.
Premiärminister David Camerons regering vill införa en tidsgräns på fyra år för utländska EU-medborgare som jobbar i Storbritannien för att de ska ha rätt till vissa bidrag.
De brittiska kraven presenterades för första gången officiellt under EU-toppmötets första session i torsdags. Enligt brittiska källor är Cameron ändå redo att inte kräva omedelbara ändringar i avtalet med EU.
Det beror sannolikt på hans partis framgång i valet i maj. Den utlovade folkomröstningen om EU-medlemskapet i Storbritannien hålls som planerat 2017 men Cameron har allt tydligare betonat att hans regering inte vill att britterna lämnar EU helt och hållet.
Redan tidigare beslöt EU förlänga sanktionerna mot Ryssland med ytterligare ett halvt år. Utöver detta uppmanade EU i går än en gång parterna i Ukraina att respektera Minskavtalet och utöva sitt inflytande för att få till stånd en vapenvila.
Mer än EU:s uppmaningar och sanktioner väger förmodligen ändå USA:s roll. I torsdags lär Rysslands president Vladimir Putin ha ringt upp USA:s president Barack Obama för att diskutera en rad utrikespolitiska frågor, inklusive Islamiska staten och Iran men också Ukraina.
Agendan för samtal på axeln Washington-Moskva är alldeles tydligt annorlunda än den är på axeln Bryssel-Moskva.