Löften och lärdomar
Partiledarna i den nya regeringen rycker på axlarna åt sina vallöften om att inte skära i utbildningen. Det är arrogant mot väljarna.
Det har länge varit klart att vilken regering som än skulle ha tillträtt i dag hade varit tvungen att göra nedskärningar och stabilisera de offentliga finanserna. Det är få som ifrågasätter att det behövs beslut och klara åtgärder. Eftersom den offentliga sektorns två största sektorer är social- och hälsovården och utbildningen är det inte heller särskilt överraskande att de drabbas.
Den stora frågan är hur nedskärningarna görs och vilka konsekvenserna blir på lång sikt.
Under de senaste dagarna har särskilt nedskärningarna inom utbildningen diskuterats. Totalt handlar det om nästan 600 miljoner euro och många olika åtgärder på så gott som alla nivåer från förskola till universitet.
Före valet var ett av Juha Sipiläs (C) konkretaste löften att inte skära i utbildningen. Också Alexander Stubb (Saml) och Timo Soini (Sannf) förband sig i samband med studenternas kampanj för utbildning vid att inte röra vid den. På sociala medier har det cirkulerat bilder på de tre herrarna där de visar upp lappar med löftet. Under en utbildningsmässa förband sig alla partiers representanter vid att skona utbildningen, bland dem undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen som ännu i sitt första majtal upprepade att utbildningen ska gå fri.
Därför skorrar det väldigt illa med nedskärningarna inom utbildningssektorn. På sin första presskonferens som regering fick de tre ässen Sipilä, Soini och Stubb frågan om det svikna löftet tre eller fyra gånger. Sipilä var den enda som slutligen svarade att han inte bara hade lovat att inte skära i utbildningen utan också hade lovat utbildningsreformer.
Ingen ville svara på hur väljarna ska kunna lita på politiker som kommer med trevliga löften före valet och några veckor senare rycker på axlarna åt dem.
Utbildningen är ändå även ett spetsprojekt som kommer att få ta del av också ekonomiska satsningar. Det handlar om det som regeringen kallar den digitala inlärningsmiljön och olika experiment, bland annat främmande språk från första klass. En timme gymnastik ska införas i grundskolan varje dag. De nya läroplanerna har precis blivit klara och ska införas om ett drygt år. Det är oklart om de ska skrivas om. Vad allt det här egentligen betyder och hur mycket pengar projekten får vet vi inte. Nedskärningarna är däremot konkreta beslut.
Lärdomarna från sparandet på 1990-talet syns inte heller i övrigt när det gäller barn. Dagvårdsgrupperna ska bli större och för över treåringarna höjas från sju till åtta barn per vårdare. En grupp på 21 barn blir alltså en grupp på 24 barn. Bland annat dagvårdsavgifterna ska höjas. Dessutom ska regeringen än en gång undersöka om det är befogat med en avgiftsfri klass. Det har redan gjorts minst en gång och behovet var uppenbart. Detsamma gäller den subjektiva rätten till dagvård. Den förra regeringen ville begränsa rätten till halvdag då en förälder är hemma men avstod eftersom det inte skulle ha haft någon ekonomisk effekt.
Statsminister Juha Sipilä säger att man har försökt rikta nedskärningarna rättvist och Alexander Stubb att man sparar på ett annat sätt än på 90-talet.
Än så länge verkar ändå fraserna i regeringens strategiska program om att stödja barnfamiljer, förbättra inlärningen och minska på skillnaderna stå i bjärt kontrast till de miljoner som skärs ned. Det vore en stor lättnad om den kontrasten visar sig vara en synvilla.