Menföre också på land
Nu är frågan vad som kommer först - ett digitalt Finland, eller ett välasfalterat. Vägreparationer för en miljard euro väntar.
Jouni Ostrovski är bangranskare vid järnvägen. Den fackliga tidskriften Motiivi (5/2015) gör reportage om hur han årligen går till fots genom hundratals kilometer räls, för att ännu med ett mänskligt öga komplettera den check som görs av elektroniken på speciella mätvagnar.
En assistent håller koll på annalkande tåg; Ostrovski vandrar och antecknar var det saknas makadam under en syll, var stängsel, diken och dräneringar inte är som de ska.
Frågan är när vägmästarna utmed statens vägar senast har haft samma chans att gå till fots igenom sina domäner. Vägarna i Finland behöver renoveras för en miljard euro.
Den blivande Sipiläregeringen vill satsa på ett digitalt, välutbildat och bioekonomiskt Finland. Hur de blivande ministrarna ser på investeringar i infrastruktur, vägar och broar, är fortfarande oklart. Den förra regeringen ville ogärna stimulera en ekonomi med underskott genom offentliga byggen.
Ändå är läget med förfallna vägar kritiskt särskilt på landsbygden. I norra Savolax har byarna i en region gått samman om ett medborgarinitiativ, där man säger att om skärgården har sin egen lag så borde grusvägarna ha sin. Och onekligen – om man inte kan ta sig fram på lokalvägen ens med traktor, kan man argumentera för att det är menföre också på land.
Om Sannfinländarna dessutom vill driva igenom sin sänkta bilskatt, bör det väl också innebära att man satsar på vägarna för den ökade biltrafik det torde medföra.
Regeringens planerade, omfattande "bioekonomi" är helt i linje med allmänt accepterade gröna ideal om att vi borde bli självförsörjande och leva mera av förnybara naturresurser. Den förutsätter däremot stora förändringar i logistiken och varuströmmarna i nationen.
Vi har vant oss vid den stora importen av fossila bränslen in över havet till Sköldvik eller per järnväg över den ryska gränsövergången i Vainikkala. Nu behöver vi ställa om sådana transportströmmarna också löper inom landet, inte minst på våra vägar.
Ute i landet har man surt kommenterat att miljardfakturan för vägreparationer motsvarar budgetöverskridningarna för Ringbanan och Västmetron i huvudstadsregionen.
Ändå vet både nylänningar och andra varför trafikleder i söder, som den tungt trafikerade Ring I, är en av landets mest belastade flaskhalsar. Ringettan tar nu också några av de största väganslagen i södra Finland fram till 2019.
Öster om Helsingfors repareras det värsta slitaget på Borgå motorväg. Västerut invigdes motorvägen mellan Kyrkslätt och Helsingfors för två år sedan; nu är så gott som inga stora väginvesteringar i regionen att vänta.
Eftersom "alla" i Sipiläs nyaste finländska retorik "behöver avstå från någonting" kan man också hålla i gång diskussionen om att begränsa hur vi finländare använder dubbdäck, vilket varje år svarvar fram en nätt kostnad i vägunderhållet.
Att alternativt styra över allmänheten till friktionsdäck skulle av säkerhetsskäl kräva lägre snitthastigheter för småbilismen vintertid. Det skulle också i övrigt minska miljöbelastningen, energiförbrukningen och ge en puff att där det är möjligt använda buss, eller tåg, som då oftare var det snabbare sättet att resa. På en välgranskad räls.