Mer än ett billigt trick
Det råder villrådighet kring hur man ska tackla invandrarfientliga partier. Skygglapparna måste bort.
Med Finland och Norge som exempel växer argumenten bland Moderaterna och Kristdemokraterna för att låta Sverigedemokraterna (SD) komma in från kylan.
Som vi vet gick regeringssonderaren Juha Sipilä (C) en extra mil för att hitta en kompromiss med Sannfinländarna om bland annat invandringspolitiken.
De som tror att den bästa strategin att avväpna de populistiska invandrarfientliga partierna vill ge dem delat regeringsansvar. De som tycker tvärtom brukar peka på Sverige där den rödgröna regeringen under Stefan Löfven ingick i december ett fördrag med Alliansen – Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna – som stänger ute SD. Den så kallade Decemberöverenskommelsen var ett resultat av att SD fällde den nya regeringens budget och meddelade att partiet kommer att rösta mot alla förslag som stöder invandring.
Varken regeringen Löfven eller Alliansen som är i opposition ville ge SD vågmästarrollen en gång till.
Enligt färska opinionssiffror som citeras av bland annat Dagens Nyheter håller det på att ske en förändring, både bland de svenska väljarna, inom näringslivet och inom Allianspartierna.
Det är rörelsen inom Moderaterna som kan åstadkomma den största förändringen, heter det. Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra kastades in i hetluften fortare än man hade tänkt när hennes företrädare Fredrik Reinfeldt omedelbart efter valförlusten i höstas meddelade att han avgår. Kinberg Batra delar Reinfeldts benhårda inställning till SD och vill hålla partiet på mer än en armlängds avstånd.
Men opinionsundersökningarna visar att det har skett en förskjutning sedan i höstas. Allt fler bland Moderaterna och Kristdemokraterna – som också har en ny ledare Ebba Busch Thor – kan tänka sig att samarbeta med SD i frågor där man tycker lika.
En revolutionerande svängning har inte skett, trots att Dagens Nyheter med stora rubriker lyfter fram finansmannen Sven Hagströmers uttalande i Dagens Industri om att Decemberöverenskommelsen är odemokratisk och cynisk.
Hagströmer befarar att SD kan öka sitt stöd från 13 till 20 procent i nästa val om partiet hålls utanför allt samarbete.
Samtidigt pågår det en febril vårstädning inom de invandrarfientliga partierna lite varstans i Europa.
Sannfinländarna lade sordin på den beskaste kritiken inför riksdagsvalet. SD har tagit avstånd från sina mest rasistiska partimedlemmar. I Frankrike städade Nationella frontens Marine Le Pen ut sin pappa och partiets grundare helt och hållet för att hon vill ta avstånd från Jean-Marie Le Pens antisemitiska och rasistiska uttalanden i god tid före presidentvalet 2017.
Sannfinländarna, SD och Nationella fronten har lyckats lyfta invandringspolitiken högt upp på alla partiers agenda. Tolerans och öppenhet har länge uppfattats som de självklarheter de borde vara i alla samhällen. Värderingarna ska stå kvar även om verktygen då och då ses över.
Längtan efter trygghet är ett mänskligt drag och väckarklockor behövs. Men den trygghet de populistiska partierna – och vissa falanger inom de så kallade traditionella partierna – påstår sig kunna leverera är falsk. Den bygger på utanförskap.
Det är bara genom att engagera sig också i världen utanför som länder, stora och små, kan bygga upp den trygghet som är kärnan i ett demokratiskt och stabilt samhälle.
Man måste helt enkelt lyfta blicken från sin egen navel för att hålla balansen när man går framåt.