Valet i Västnyland
Riksdagsledamöterna Maarit Feldt-Ranta, SDP och Thomas Blomqvist, SFP har etablerat sig i riksdagen med besked. Båda blev återvalda för en tredje riksdagsperiod, med betryggande marginaler.
Maarit Feldt-Ranta har byggt upp en stabil väljarbas, trots att Socialdemokraterna gick bakåt lyckades hon öka sitt personliga stöd med knappt 1 200 röster.
Thomas Blomqvist förlorade knappt 1 000 röster. Då Carl Haglund placerade sig högt på topplistan i Blomqvists västnyländska kärnområde ligger det nära till hands att partiordföranden naggade den västnyländska kandidatens väljarstöd i kanten.
Blomqvist är i alla fall en stabil tvåa bland SFP-riksdagsledamöterna i Nyland, marginalen till Mikaela Nylander är över 1 000 röster.
Ser man till den interna fördelningen inom SFP stärkte Nyland sin ställning, kretsen har nu fyra riksdagsledamöter, en mera än Österbotten, som miste ett mandat. Håller det på att ske en förskjutning söderut av Svenska folkpartiets politiska tyngdpunkt?
Om inte partiordföranden Carl Haglund skulle komma från Nyland skulle en krets där SFP noterar en mandatvinst nog stärka sin ställning i den interna dragkampen om eventuella ministerposter. Den diskussionen är förstås alltför tidigt väckt.
SFP gjorde överlag ett gott val i Västnyland, partiet tog flest röster i Raseborg, Hangö, Ingå och Sjundeå och näst mest i Kyrkslätt.
De gröna noterar plussiffror också i Västnyland, men de invalda kommer från huvudstadsregionen.
Som VN redan noterade i måndagens ledare i nätupplagan fick Centern nu ett genombrott i Nyland, Centern fördubblade sina mandat och passerade De gröna.
Men precis som för Sannfinländarna, som också ökade sitt väljarstöd i de västnyländska kommunerna, är Centerns framgång i riksdagsvalet inte någon signal om ett kommunalpolitiskt genombrott. På kommunplanet i Västnyland är SFP och Socialdemokraterna fortfarande de tyngsta krafterna.
Motvinden för SDP blev mindre markant genom den lokala kandidaten Maarit Feldt-Rantas framgång.
Samtidigt höll SDP ställningarna i Lojo, där Joona Räsänen i sitt första riksdagsval kunde ta hand om det mandat som Matti Saarinen lämnade.
De inofficiella regeringssonderingarna börjar genast, siktet är inställt på en regeringsbas i början av maj.
Juha Sipilä har en bred palett att arbeta med.
Väljer han ett borgerligt alternativ är nog både Samlingspartiet och Sannfinländarna beredda. Väljer han bort någondera måste han ha ett attraktivt bud till SDP.
Han kan också utgå från Centern plus ett annat stort parti och två mindre, De gröna och SFP.
Spelrummet ger Sipilä en betydligt starkare förhandlingsposition än vad Jyrki Katainen hade för fyra år sedan.
Alternativet att bygga regeringsbasen på Centern, SDP och Samlingspartiet kommer antagligen bara på fråga ifall Sannfinländarna utesluter sig själva.
En möjlig tröskelfråga är stödet till Grekland, som kan bli aktuellt redan inom några veckor.
En regering med Centern och Sannfinländarna får en värdekonservativ profil, som kan nyanseras av Samlingspartiets värdeliberala flygel. Men ett eller ett par mindre partier skulle öka dynamiken i regeringen, och samtidigt ge den en mera mångfacetterad profil.
Men då måste Juha Sipilä tumma på sitt mål att ha en regering med bara tolv ministrar.