Flyttskatt som tankeställare
Det är olika predikningar om detta med fosterland för rik och för knegare.
Förmögna finländare har på sistone ställt upp och sagt att de lämnar Finland på grund av vår skattepolitik. På catwalken har vi sett Karl Fazer från godiskoncernen med samma namn, Maarit Toivanen-Koivisto från infraimperiet Onninen plus den ständigt återkommande bankiren Björn Wahlroos.
Under den längre upptakten till ett riksdagsval har det knappast varit en slump. Skattefrågorna är mer polariserade än vanligt och det har behövts konkreta case.
Hos någon kan det fortfarande väcka bilden av hjärn- och kapitalflykt och att "de bästa" lämnar fartyget. Å andra sidan ökar utländskt ägande i Finland ständigt. Att en finländare äger ett företag här, men bor i Sverige, känns vid det här laget som en lite gammaldags hotbild.
Den politiska retoriken är lite uppochner i frågan. När statsministern de senaste åren har behövt övertyga medelklassen och andra med små banksaldon om nödvändiga reformer har han gärna sagt att "fosterlandet kräver detta".
När någon mera förmögen väljer att lämna fosterlandet för Sverige, Portugal eller Monaco anser man däremot att hen bara "går vidare" och gör det som är logiskt och rätt.
Arvskatten är ofta, men inte alltid, den vassaste stenen i skon. Förespråkarna för en annan skattepolitik säger att också inkomst- och kapitalskatten är för hård.
När den förre svenske finansministern Anders Borg nyligen analyserade finländsk ekonomi passerade en av smärtpunkterna i den däremot aningen obemärkt. Det var att våra små- och medelinkomsttagare, i sin division, har bland de högsta skatterna i Europa.
Det är med andra ord också en och annan "Björn Wahlman", låt oss kalla honom så, kanske en klasslärare eller småföretagare med det genomsnittliga bruttot om drygt 3 000 euro, som också kan ha skäl att förtörnas av beskattningen.
I synnerhet när Björn Wahlman ska ärva sitt barndomshem, släktens sommarställe eller sin fars verkstadshall är han många gånger tvungen att skuldsätta sig för skattens skull.
I synnerhet för övergångarna i släkter och familjeföretag behöver skattesystemet utvecklas. Efter många år av företagsamhet, privatisering och utlokalisering kommer det "stora årsklasser" också bland små- och familjeföretag som ska gå över i nya generationer.
Många av dem är viktiga sysselsättare som stabiliserar lokala ekonomier. Med ett lite gammaldags men hedervärt samhällsansvar har de gett djup åt vad vi menar med välstånd.
Idog företagsodling, långsiktighet och kontinuitet borde belönas i beskattningen. Däremot torde det för samhällsstabilitetens skull fortfarande vara motiverat med transaktions- och "flyttskatter" för de snabba förmögenheterna.
Tanken om en "flyttskatt" för den som drar utomlands måste förmodligen ändå avskrivas. Idén är visserligen en bra moralisk tankeställare för den som tänker packa ner direktörsvillan och flytta utomlands. Miljonerna man "är värd" har ansamlats i ett land där samhället har levererat arbetskraft från en av världens bästa skolor, och där det inte har varit dyrt att insjukna i cancer.
Men i grunden är idén retroaktiv lagstiftning mot den som har valt att bygga sin förmögenhet just i Finland. Den strider också mot principen om fri ekonomisk rörlighet i Europa.