Vi äter våra handelsmönster
Måltidsforskaren ser att vi äter våra värderingar. Men vi äter också vår ekonomi.
Ta inte lätt på mammas köttbullar. De är inte bara ett stänk av nostalgi. De är mat som svarvades ihop med lång erfarenhet, på intuition och utan recept; små klot som sammanfattade både tid, rum, vanor, plats och historia. Storleken på dem bestämdes av hur stora eller små händer mamma hade, av hennes handflatas djupaste mittkupa.
Måltidsforskaren Richard Tellström säger enligt en rubrik i torsdagens HBL, VN och ÖN (19.3) att vi "äter våra värderingar". Mathistoria är intressant. Svamp och kräftor är gångbar mat i dag; trast eller grävling är det inte längre. Den stora vattendelaren 2015, i ridstallens och vårkvällarnas land, är om det är okej att äta häst.
Tellströms båge är den långa och historiska. I ett kortare perspektiv är det däremot så att vi "äter vår ekonomi".
Det är bra att reflektera över att maträtter som vi har på tallriken återspeglar vilket lant- och naturbruk nationen vill prioritera, eller hos vilken av de tre stora matkedjorna vi har handlat. För kunden har de senaste åren känts som en ny och billigare exotisk mångfald av pastor, oljor och frukter i hyllorna. I bakrummet är det mera fråga om ett skickligt spel i den EU-interna mathandeln.
På tv körs sloganen om hur mamma jobbar på färdigmatsföretaget Saarioinen. Man visar också gärna upp de superhusmödrar, som i S- eller K-kedjans provkök trollar fram olika smaker. Ändå bör man veta att det kring vartenda maträttstips multipliceras fram en enorm miljonupphandling och -logistik kring råvaror och livsmedel.
De många dieterna står likaså ofta i någons intresse. Det naknaste exemplet återgav presskollegan Syd-Österbotten (SÖ 19.10) i höstas. Tidningen intervjuade ortsbor som hade gått in för potatisdieten OPD: endast potatis.
Den gången var näringsauktoriteten inte ens väl dold bakom inhyrda professorer och beställd forskning. Det var marknadsföringschefen vid potatisodlarnas intresseorganisation i Sverige, Svensk Potatis.