Slut på politiska utnämningar?
Politiska utnämningar är en seglivad och osympatisk tradition i vårt land. Det är också en tradition att partiledarna mangrant – år efter år och speciellt valår – försäkrar att de minsann inte gillar eller godkänner utnämningar på politisk bas, men ändå fortsätter allting precis som tidigare.
Partiledarna förnekar sig inte heller i den gallup som Helsingin Sanomat gjorde nyligen. Alla ordförande utom Alexander Stubb (Saml) svarade och de ansåg att det alltid är den mest lämpade som ska väljas till en tjänst och att politiska utnämningar hör till en förgången tid.
I en färsk bok har docent Eero Murto granskat regeringens utnämningar av statstjänstemän under åren 1987-2014 och han kan konstatera att de politiska utnämningarna till och med har börjat öka igen. Trots de ledande politikernas försäkran om att de är av ondo.
Murto säger att orsaken till ökningen är att tjänsteutnämningarna överlag har blivit fler, men också att regeringens arbetskultur har förändrats. Numera har de enskilda ministrarna mer makt än tidigare. Regeringen som helhet blandar sig i allmänhet inte i sektorministrarnas beredningar och beslut.
Det är inte bara då statliga tjänstemän utses som partitillhörighet kan spela in. Det finns en hel del kommunala tjänster som också tillsätts som om de vore politiska. Hur ofta har vi exempelvis inte fått uppleva en rejäl kohandel då höga kommunala poster ska besättas i Helsingfors. Stadsdirektörerna är typexemplen, de största partierna har i praktiken en egen direktörspost.
Situationen är i praktiken densamma också i mindre kommuner. Hur många kommuner med ett dominerande parti har en direktör som har kopplingar till ett annat parti?
Strängt taget är utnämningar som styrs av partibok lagstridiga. Grundlagen säger i paragraf 6 att "ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas" och i paragraf 125 sägs att "de allmänna utnämningsgrunderna för offentliga tjänster är skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd."
Politisk tillhörighet eller åsikt finns givetvis inte med. Samtidigt ska en partibok naturligtvis inte vara en black om foten.
Den rådande kulturen bidrar till att många ytterst kompetenta personer aldrig söker vissa tjänster om de anses vara politiskt vikta för andra.
Partiledarna kommer nu inför riksdagsvalet igen att försäkra att de minsann vill få ett slut på politiska utnämningar.
Utfästelserna utsätts snabbt för test. I sommar avgår Helena Pesola från en av direktörsposterna på Folkpensionsanstalten. Direktörerna på Fpa har alltid valts utgående från politisk tillhörighet - en direktör var för SDP, Saml och C. Kan den traditionen nu faktiskt brytas?
Redan före valet ska sannolikt den nya kanslichefen för arbets- och näringslivsministeriet väljas. En kvalificerad gissning är att minister Jan Vapaavuori (Saml) utser sin partibroder Olli-Pekka Heinonen. Till Vapaavuoris försvar kan i alla fall sägas att Heinonen även utan partibok säkert hade varit en av de starkaste kandidaterna.
Justitiekansler Jaakko Jonkka kom förra veckan med ett välkommet förslag. I samband med ett utlåtande där han kritiserade undervisningsminister Krista Kiurus (SDP) förfarande vid en utnämning föreslog Jonkka besvärsrätt över statens tjänsteutnämningar.
Besvärsmöjligheten skulle vara motiverad med tanke på sökandenas rättskydd, men den skulle också stärka allmänhetens tilltro till utnämningarna. Kanske besvärsrätt också skulle hjälpa politikerna på traven med att en gång för alla upphöra med politiska utnämningar.