Tillbaka till cellulosan
När dammet efter Nokia har lagt sig växer träförädlingens roll och tyngd i Finlands industristruktur.
I början av veckan meddelade det så gott som okända företaget Finnpulp att man vill bygga en cellulosafabrik i Kuopio för 1,4 miljarder euro. Ett par dagar senare tillkännagav Stora Enso att man satsar 43 miljoner på en ny produktionslinje för byggelement i Varkaus. Metsä Fibre tar i vår det avgörande beslutet om sin cellulosafabrik i Äänekoski, värd 1,1 miljarder euro.
Finnpulp är än så länge inte mycket mer än ett skrivbordsföretag, utan pengar, utan personal och till och med utan hemsida.
Trots det tas planerna på allvar åtminstone i Kuopio, i ledningen för företaget finns en grupp direktörer med lång erfarenhet av finländsk skogsindustri. Men det är inte sagt att erfarenhet och en verksamhetsplan är tillräckligt för att övertyga finansiärerna. Om staten finns med får projektet större tyngd.
Räcker skogarna till för två nya stora cellulosafabriker? Åtminstone ökar konkurrensen om råvaran. UPM:s vd Jussi Pesonen krävde redan att stockvirket ska reserveras för träförädlingsindustrin och inte brännas till energi.
Det strider mot målet att öka användningen av förnyelsebar inhemsk energi. Regeringen har gett ett lagförslag om att minska stödet för träbaserad elproduktion, men det motsätter Centern sig.
Problemet landar i famnen på en eventuell Centerledd regering efter valet. Både inhemsk energi och industrisatsningar som baseras på Finlands gröna guld ligger Centern varmt om hjärtat.
I ett industripolitiskt perspektiv är det intressant att Finland nu storinvesterar för att producera cellulosa, råvara för förpackningsmaterial som bland annat används för att emballera högteknologiprodukter för den globala konsumtionsmarknaden.
Men på den marknaden är vi inte längre.