Symboliskt tunga bakslag
Samlingspartiets nedåtgående trend och personavhopp fortsätter. Nu spekuleras redan om en plats i oppositionen efter valet.
Tredje plats i Yles opinionsmätning på torsdag. Och samma kväll beskedet att Jan Vapaavuori ligger väl till för att bli direktör i Europeiska investeringsbanken. Båda två är dåliga nyheter för Samlingspartiet.
Jan Vapaavuori hör till de bärande krafterna inom Samlingspartiet och han är en allroundpolitiker. I sin ministergrupp är han och Paula Risikko de mest erfarna och de konkurerade båda med Stubb om ordförandeposten. Det är ingen slump att partietablissemanget i Samlingspartiet såg Vapaavuori som den självklara efterföljaren till Jyrki Katainen. Fotfolket ville annorlunda. Vapaavuori är en stadig högerman men värdeliberal och han har, trots en viss förhandlingsbryskhet, rönt uppskattning också bland de politiska motståndarna.
Utnämningen till Europeiska investeringsbanken är inte klar men sannolik. I så fall tillträder Vapaavuori i september och lämnar alltså inte regeringen före valet. Men han lämnar ett stort hål och över 10 000 röster efter sig i Helsingfors. I motsats till Jyrki Katainen kan Jan Vapaavuori flytta utomlands med gott samvete. Jobbet i Luxemburg är detsamma som Sauli Niinistö hade och Vapaavuori själv utesluter inte att han återvänder till den finländska politiken om det skulle bli en paus nu.
Opinionsmätningar är bara mätningar och partiordförande Alexander Stubb har alldeles rätt i att de berättar om situationen för några veckor sedan. Men Centerns försprång är av den arten att allt fler anser att vi kan sluta spekulera i vem som blir statsminister efter valet. Om ingen politisk bomb briserar inom de närmaste månaderna verkar det vara omöjligt för andra partier att köra förbi Centern.
Då är en tredje plats lättare att förklara bort. Redan i en av Helsingin Sanomats och TNS Gallups tidigare mätningar låg SDP knappt före Samlingspartiet, men då var skillnaden så liten att den var betydelselös. I Yles mätning landar SDP på drygt 17 procent och Samlingspartiet på drygt 16. Det ligger inom felmarginalen och ordningsföljden kan också vara den motsatta. Men symboliskt svider det i det samlingspartistiska skinnet, vad Stubb än säger. Det partiet nu har kvar är kärntruppen samlingspartister. De flytande väljarna har flytt.
Samlingspartiet har en vältrimmad valorganisation och den går knappast ännu på högvarv. För SDP:s del finns en positiv trend men det är inte alls sagt att man kan infria det som mätningarna nu lovar. Å andra sidan är det svårt att snabbt stoppa en negativ utveckling när den väl har kommit i gång medan ett positivt spinn kan leda framåt.
För en utomstående verkar Samlingspartiet befinna sig i kaos. Alexander Stubb ser ut att skjuta åt alla möjliga håll i ett desperat försök att reparera de skador som har uppstått. De senaste veckorna har han gång på gång kommit med utfall mot den finländska konsensuspolitiken med hänvisning till att det är svårt att driva genom förändringar och åtminstone tar det för lång tid. Stubb har en poäng för trepartssamarbetet i arbetsmarknadsfrågor är principvidrigt ur parlamentarisk synvinkel. Men finländarna är pragmatiska och konsensuspolitiken har lett till många goda resultat. Därför faller konsensuskritiken knappast i god jord utan framstår som någonting oövertänkt och grälsjukt.