Gubbarnas come back

Olavi Ala-Nissilä, Kauko Juhantalo, Juha Korkeaoja, Markku Laukkanen, Matti Vanhanen, Paavo Väyrynen ... Det här kunde vara en uppräkning av Centerns riksdagsledamöter från 1991, men det är ett utdrag ur listan över Centerns riksdagskandidater 24 år senare, 2015.
Ovanstående herrar hör alla till en grupp tidigare riksdagsledamöter, i huvudsak män, som efter en längre eller kortare paus återigen söker förtroende för säte i riksdagen. De är ovanligt många i år, speciellt på Centerns lista.
Rusningen tillbaka till riksdagen kan bland Centerns riksdagsveteraner säkert delvis bottna i den stora valframgång som opinionsmätningarna antyder att partiet står inför. Det känns bra att vara med i ett vinnande lag och chanserna till inval blir större.

Varför vill äldre män i övrigt i så stor omfattning göra come back?
Frågar man dem var för sig finns det säkert många olika svar, men naturligtvis måste längtan efter att få makt och möjlighet att påverka igen ligga överst. Vilka möjligheterna sedan är att för det första bli invald och därefter få ansvarsfulla poster varierar stort från kandidat till kandidat. Frågan är om alla lever i nuet och ser realistiskt på sina chanser.
Om de tror att topposter och ministerportföljer är vikta för dem kan de stöta på besvikelser och om de får dem krävs givetvis samma lojalitet gentemot partiledningen som från andra. Drömmar om spektakulära soloutspel kan skrotas.

De svåra ekonomiska tiderna och de magra politiska framgångarna under den pågående mandatperioden lockar antagligen också fram gamla rävar. De vill visa hur man gjorde förr då landet också var i ekonomiskt trångmål.
Här får de gamla herrarna i alla fall inte glömma att omständigheterna i dag är helt andra än då de senaste gång var med och lyfte landet. Samma recept fungerar inte nödvändigtvis nu.