Det farligaste vapnet
Den islamistiska terrorismen - om det finns någon enhetlig sådan - har ändrat taktik.
Onsdagens massaker på journalisterna på den satiriska tidskriften Charlie Hebdo i Paris var ett kallblodigt, välorganiserat massmord på en noga utvald målgrupp, där gärningsmännen utförde sitt dåd och sedan lugnt tog sig från platsen.
Attentatet påminde om en militär kommandooperation, det var något helt annat än självmordsbombare som urskiljningslöst vill ta så många som möjligt med sig i döden.
Det förändrade operationssättet visar att terroristerna har märkt att det inte tjänar deras syften att döda slumpmässigt. I stället sprider de sitt budskap genom att planmässigt mörda utvalda fiender.
Där var Charlie Hebdo ett välvalt mål. Tidningens vapen är det farligaste av alla som kan användas mot fanatiker och fundamentalister, att förlöjliga dem och deras idéer, få folk att skratta åt dem, sticka hål på deras pompösa fraser.
De som vill påtvinga sin religion, sin ideologi och sin världsbild på andra människor strävar efter diktatur, vilken etikett de än klistrar på den. Men ingen diktator tål att bli skrattad åt.
Charlie Hebdo är hejdlös, obscen, osaklig och smaklös för att kunna utsätta måltavlan för så grov förnedring som möjligt.
Frankrike har stolta traditioner från Voltaire, den största och elakaste satirikern av alla. Där förstår man att värna rätten att förlöjliga och den vägen oskadliggöra makten, vare sig den är politisk, ekonomisk eller religiös. Därför fanns det ingen som helst tveksamhet hos de ledande politiker som själva har hånats av Charlie Hebdo att sluta upp i solidaritetsmanifestationerna.
Ett Frankrike där man är för rädd för att skratta åt de mäktiga har förlorat sin själ.
I februari 2006 stämdes Charlie Hebdo av Frankrikes muslimska råd då tidningen publicerade en teckning av en gråtande Muhammed som gömde ansiktet i händerna och utbrast "det är jobbigt att vara älskad av idioter." Det var en kommentar till upphetsningen över Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer.
Tidningen friades, och då framhöll samfundets advokat att man försökte lösa konflikten på ett civiliserat sätt, utan fatwa, utan hot och utan attacker. Processen var en seger för yttrandefriheten och det franska samhället, och den stora majoriteten av landets muslimer.
"De enda som kan ta skada av den är extremisterna", sade advokaten.
Nu visade extremisterna att de inte bara bekämpar dem som de uppfattar att hånar religionen, fienden är hela det demokratiska, toleranta, öppna västerländska samhället och de värderingar det står för.
De tysta folkmassornas budskap "Vi är alla Charlie Hebdo" visade att medborgarna förstod vad som står på spel.
Men terrorattacken bär nog frukt. Rädslan sprider sig och misstänksamheten ökar.
Hur kommer det sig att mördarna visste precis när de skulle slå till, hade någon gjort intrång i redaktionens kommunikationssystem, fanns det en spion i byggnaden? Efter attackerna den 11 september 2001 har samhällets reaktion varit att öka säkerhetsmyndigheternas möjligheter att övervaka medborgarna. Det kommer de franska myndigheterna också att kräva, och att få.
I ett klimat präglat av misstänksamhet har alla ett ansvar för att göra en tydlig och skarp skiljelinje mellan religionen, vanliga, fredliga muslimer och den lilla minoritet som väljer terrorns väg.
De muslimska samfunden har samma ansvar.
Men främlingsfientliga grupper och partier får mera bränsle. Det franska ytterhögerpartiet Nationella frontens ledare Marine Le Pen var lågmäld på onsdagen, men i går var hon beredd att utnyttja angreppet maximalt då hon krävde "krig" mot de extrema islamisterna. Hon påminde också om att hon har varnat för hotet i många år utan att få något gensvar.
Den refrängen kommer att höras i växlande tonarter många gånger, i många länder.
Men det bästa, det enda rätta, svaret till terroristerna gavs i går av en av de journalister som överlevde attacken. Han meddelade att Charlie Hebdo utkommer som vanligt nästa vecka.