Ut och in i euron
Vid årsskiftet blir Litauen det nittonde eurolandet.
Men samtidigt har den politiska och ekonomiska turbulensen i Grekland fört landet in på ett spår som kan sluta med att landet kan bli det första som lämnar den gemensamma valutan.
I dagens läge är det realistiskt att tro att Litauen blir det sista landet på länge som tar euron i bruk. Övriga EU-medlemmar som inte har euron antingen vill inte ha den, som Storbritannien, Danmark och Sverige, eller kan inte för att de inte uppfyller eurokriterierna. Det gäller bland annat de tre färskaste EU-länderna Bulgarien, Rumänien och Kroatien.
När det gäller Greklands eventuella utträde - något som än så länge bara diskuteras i hypotetiska termer - hoppas övriga euroländer att det blir en unik händelse som inte får konsekvenser för andra än landet självt. Förhoppningen är knappast helt realistisk.
Litauen ville bli med i euroområdet år 2007, samtidigt som Estland, men fick nej då landets inflation var för hög. När man vet vilket mått av kreativ bokföring som användes för att få med Grekland år 2001 är besvikelsen i Litauen lätt att förstå.
Litauen drabbades hårt av finanskrisen 2009 och 2010, och genomförde ett strängt ekonomiskt saneringsprogram som bland annat innefattade lönesänkningar. Svårigheterna avskräckte inte Litauens regeringar från att fortsätta att ha euron som mål.
Centralbankschefen Ingrida Simonyte, som var finansminister under finanskrisen, säger att landet nu är i helt annat skick, och kan dra nytta av den gemensamma valutans fördelar. Men landet måste själv se till sin konkurrenskraft, betonar hon.
Euron ger Litauen ekonomisk stabilitet och man hoppas på ett flöde av utländska investeringar då valutariskerna försvinner. Finanssektorn stabiliseras då Litauen integreras i den europeiska centralbankens penningpolitiska mekanismer. Kreditinstituten har redan belönat Litauen med högre klassificering.
Litauen blir en dynamisk faktor i euroområdet, landet räknar med en tillväxt på knappt 3 procent nästa år, då EU:s prognos för eurozonen ligger på 0,8 procent.
Men utvecklingen i Ryssland, landets största handelspartner både när det gäller import och export, kan förstås ändra prognoserna.
Ekonomin är en viktig orsak till att Litauen som den tredje baltiska staten tar euron i bruk. Men nu har den säkerhetspolitiska utvecklingen gjort att euromedlemskapet i allt högre grad ses som den tredje viktiga länken vid sidan av medlemskapet i Nato och EU som integrerar Litauen i Västeuropa.
Nu har alla tre baltiska stater, ofria delar av Sovjetunionen fram till 1990, skaffat sig de starkaste garantier som står till buds för att undvika att ännu en gång tvingas underkasta sig den östliga grannens maktanspråk.
Beroende på perspektivet kan man ge olika svar på frågan om det här stärker eller försvagar säkerhetsläget kring Östersjön. Tallinn, Riga och Vilnius har i alla fall svarat på samma sätt.
Greklands utträde ur euron var en hotbild när skuldkrisen rasade som värst och EU sydde ihop det ena biståndspaketet efter det andra. Då befarade man att Greklands utträde kunde fälla hela eurosystemet. Efter det har EU:s ekonomiska skyddsvallar förstärkts, och det ska förhindra en kedjereaktion. Osäkerheten skulle i alla fall leda till att marknadskrafterna utsätter andra svaga euroländer för hårdare tryck.
Men det finns hotbilder av annat slag. Ett grekiskt utträde skulle stärka de euro- och EU-kritiska krafterna i hela unionen, och kanske leda till att länder som ser EU:s ekonomiska regler som ett påbud utifrån vill frigöra sig från dem. Men reglerna är en förutsättning för den gemensamma valutan, och den är en av EU:s grundpelare.
En politisk kedjereaktion efter ett grekiskt utträde kan försvaga hela unionen.
Ett svagare EU ger ett mindre stabilt Europa. Då vittrar den säkerhetspolitiska gemenskap som de militärt alliansfria Finland och Sverige betonar.