Leva som man lär
Den offentliga kritiken mot Raseborgs byggnadstillsyn och ledande byggnadsinspektör utmynnade i en intern granskning där stadsstyrelsen konstaterar att det inte har förekommit sådana fel och brister i byggnadstillsynens verksamhet som skulle kräva åtgärder.
Men trots att staden ger sig själv klara papper ska man ändå förbättra organisationen och verksamheten enligt ett åttapunktsprogram.
Bland annat har en användarpanel bestående av representanter för lokala företag tillsatts.
Det har funnits ett tydligt missnöje och en brist på förtroende för byggnadstillsynen hos en grupp byggföretagare, och det är bra att staden nu vill få en förbättring till stånd.
Missnöjet ledde till att fullmäktigemedlemmen Ulf Heimberg, SDP, först ställde en muntlig och senare en skriftlig fråga till stadsstyrelsen. Men ärendet behandlades inte offentligt eftersom det ansågs tangera personalpolitiken.
Även om staden inte hittade några felaktigheter är åttapunktsprogrammet i alla fall ett tecken på att de som klagade inte var ute i ogjort väder. Ulf Heimberg har rätt när han i VN (19.11) säger att bristerna i kommunikationen måste redas upp. Här borde Raseborg följa sin egen nya kommunikationsplan där man lovar att informationen ska vara snabb och öppen och att budskapen ska vara välplanerade och enhetliga.
Om en byggare som klagar säger att han inte får några svar kan man nog inte tala om snabb, öppen och välplanerad information.
Byggnadstillsynen är en central myndighet när det gäller tillväxt och investeringar. Ambitionen att bli "regionens bästa" organisation är berömvärd. Om byggnadstillsynen har dåligt rykte kan det skrämma bort investeringar som kan generera ny företagsamhet.
Kommunikationen är dubbelriktad, och om de som anlitar byggnadstillsynen upplever att de inte blir hörda är det ett problem för staden, även om det inte finns direkta felaktigheter eller olagligheter i hanteringen.
Här har den nya användarpanelen ett viktigt uppdrag. Då måste man utgå från att den har en sammansättning som är representativ för hela användarfältet och att också de kritiska rösterna kommer till tals.
Också i ett annat aktuellt fall verkar det ha brustit i kommunikationen mellan staden och berörda invånare. Det gäller daghemmet i Prästkulla där miljöhälsan kräver stora renoveringar för att fastigheten ska uppfylla de krav som ställs på ett daghem.
Fastighetsägaren Johan Taube skrev i en insändare i VN den 19.12 att han saknar en dialog med myndigheterna där man tillsammans försöker lösa problemen. I stället ställs han inför kostsamma renoveringskrav utan att få några garantier för att staden fortsätter som hyresgäst och betalar för investeringen genom högre hyra.
Tvärtom bestämde bildningsnämnden att fastighetsägaren ska se till att miljöhälsans krav uppfylls, men staden tänker fortsätta att betala samma hyra.
Taube som själv på 1980-talet tog initiativ till det som nu är daghemmet tycker nu att han har blivit arrogant och nonchalant bemött, och att "överheten lyssnar ganska litet på dem som jobbar på gräsrotsnivå."
Daghemmets framtid är osäker, stadens egna beräkningar gör gällande att det år 2019 inte längre finns behov av det. Men staden medger också att det är svårt att förutsäga vilka alternativ föräldrarna väljer.
Staden bygger ett nytt daghem i Tenala kyrkby. Johan Taube föreslår att man ser tiden an i två år för att bedöma vilket behov det då finns av daghemmet i Prästkulla.
Det låter som en vettig utgångspunkt för den diskussion mellan alla berörda parter som Arne Nummenmaa, chef för intern service, flaggade för i lördagens VN.
Också här kan man hänvisa till kommunikationsplanen där staden talar om gott samarbete och säger att verksamheten bygger på öppenhet och en ständig dialog mellan invånarna, de förtroendevalda och personalen.
Principerna är bra, men det gäller också att följa dem.