Samsyn ger rödmylla?
I oktober fanns det 319 900 arbetslösa arbetssökande. Det är 30 300 fler än för ett år sedan.
Arbets- och näringsministeriet presenterade den senaste arbetslöshetsstatistiken i går, ett par dagar efter att Socialdemokraterna och Centern hade lagt fram sina riktlinjer inför riksdagsvalet i april.
Finlands BNP-tillväxt stannar för tredje året i rad under noll. Nästa år väntas en mycket försiktig tillväxt, ekonomin växer med 0,3 procent. Prognosen finns i Aktias ekonomiska översikt som också offentliggjordes i går.
Det här är en del av den verklighet där oppositionspartiet Centerns och finansministerpartiet SDP:s valteser ska förverkligas.
Båda partierna vill hitta en väg bort från recessionen och skapa förutsättningar för ny tillväxt. Deras lösningsmodeller har klara likheter, båda vill ge staten en aktivare roll i näringspolitiken.
Centerns Juha Sipilä lovar 200 000 nya jobb om hans modell med en tillväxtfond blir verklighet. Fonden skulle få sitt kapital genom att staten säljer ut av sin egendom. Fonden skulle investera i tillväxtföretag som den vägen kan nyanställa.
Sipilä låter sig inte avskräckas av att staten just nu är på väg att förlora hundratals miljoner euro i tillväxtföretaget Talvivaara. Ingen rekonstruktion av bolaget är möjlig utan att de gamla skulderna likvideras.
Banker och andra institut finansierar företagen, men kräver rimlig riskhantering och rimlig avkastning.
Skulle Sipiläs fond, som i sista hand opererar med skattebetalarnas pengar, ta större risker och nöja sig med lägre avkastning?
SDP:s Antti Rinne sade vid partifullmäktigemötet att man måste röja undan de ideologiska hindren som står i vägen för statens möjligheter att stöda uppkomsten av nya jobb. Investeringarna är i nyckelställning, det gäller att utveckla nya exportmöjligheter som förbättrar sysselsättningen, underströk han.
Han gick inte närmare in på vilka ideologiska hinder som förhindrar statliga insatser och han preciserade inte heller hur många nya jobb som kunde åstadkommas.
Det fanns ju inga ideologiska hinder när staten spelade en aktiv roll under hela processen som syftade till att hålla kvar varvsverksamheten i Åbo, och staten kom också med som minoritetsägare när de koreanska ägarna sålde varvet till den tyska varvskoncernen Meyer.
Men staten tog inte på sig ansvaret för varvets drift och lönsamhet, staten gick inte in som ensam ägare i hårt konkurrensutsatt högriskbransch.
Då både Centern och SDP vill öka de statliga insatserna inom företagssektorn ligger det nära till hands att partierna kan enas kring de här linjerna i ett kommande regeringsprogram. Då börjar man se konturerna av en traditionell rödmyllebas.
Det är knappast svårt för Sannfinländarna att få plats på den plattformen.
Det skulle bli ett avsteg från den långa linje som inleddes någon gång på 1980-talet där statsägandet ersattes av marknadsekonomiska lösningar. Finland skulle ta modell av industrialiseringspolitiken efter kriget, då staten var den enda kapitalstarka aktören.
Hård marknadsstyrning och export- och importbegränsningar ingick också i den tidens åtgärdsarsenal.
Kanske modellen prövas fortare än man har tänkt sig. Juha Sipilä sade visserligen vid partifullmäktigemötet att han inte deltar i några regeringsspekulationer innan rösterna har räknats. Andra delegater var ivrigare och krävde redan ministerposter.
Men i går lämnade Centern in en interpellation om sänkningen av barnbidragen. Efter den förra förtroendeomröstningen om regeringens ekonomiska politik sade Sipilä att det nu börjar vara för sent för att fälla regeringen med sikte på nyval.
Nu tar partiet i alla fall det första steget för att åstadkomma just det.
Börjar Sipilä bli otålig, eller räknar han med att Centern nu har nått toppen på sin popularitetskurva, och att järnet är så varmt att det är dags att smida?